Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
SMÄRRE MEDDELANDEN
förvärva ett exemplar av denna rätt ovanliga art. Det sålunda
erhållna exemplaret, härstammande från Medan, östra Sumatra, har en
ungefärlig längd av r59 cm., men mot denna relativt obetydliga
längd svarar ingalunda en smärthet, såsom hos t. ex. en snokartad
onn av samma längd, utan en mycket kraftfullare byggnad, som
dock aldrig slår över i vissa giftormars otympliga tjocklek. Vårt
exemplar har ett omfång av 25 cm. på tjockaste stället och prof.
Werner meddelade, att den nyss döda ormen vägt 4 kilo.
Huvudets form o. s. v. är den hos släktet vanliga, men stjärten är
hos denna art kortare än hos de andra, vilket framgår därav, att
tvärsköldarne under stjärten blott äro 26—32 nos den, men hos
alla andra över 50. Färgen hos vårt ex. är fullt typisk, och den
kan lättast skildras genom att citera den beskrivning därav, som
lämnas av dr. Nelly de Rooy i hennes förtjänstfulla arbete över
den malajiska arkipelagens kräldjur. »Ovan brun eller röd med
runda bleka fläckar (ibland sammanflytande) längs rygglinjen;
sidorna med grå svartkantade fläckar eller vågiga band; huvudet med
ett svart mittstreck fortsatt bakåt i vita svartkantade fläckar; ett
brett mörkt band upptager huvudets sidor och genomskäres av ett
snett vitt streck från ögat till munvinkeln. Undersidan vitaktig.
stundom brunfläckig.» Den högsta längd, som denna art kan uppnå,
så vitt känt är, inskränker sig till 3 m. Om denna sällsynta arts
levnadssätt är föga känt. Det hela torde inskränka sig till vad
den citerade förf. meddelar: »Den tycker om sumpig mark och
lever huvudsakligen av råttor». E, L.
Vitkindad gås, Branta leucopsis Bechst., skjuten i Dorotea.
Jägmästare Wilh. Fellenius har benäget meddelat följande
rörande påträffandet av en vitkindad gås i Dorotea socken. Den
14 okt. 1925 var han stadd på tjänsteresa och på väg till
Borgasjön. I närheten av denna uppstöttes av de av honom medföljande
karlarna, som gingo omkring 25 m. framför honom, en »egendomlig»
fågel, som betat på en liten åkerteg med avbärgat grönfoder.
Jägmästare Fellenius märkte ej fågeln, förr än han hörde det
karakteristiska gåskacklet, men hann likvisst i stor hast få bössan
laddad och skjuta två skott, som trots det långa hållet åstadkommo,
att gåsen dalade ned i sjön. En roddbåt sköts ut och fågeln skulle
bergas, vilket ej kunde ske, förr än den gått i land och sökt skydd
mellan ett par stenar. Även hantlangarna voro förvånade över
denna gås, vars like de aldrig sett.
Under de närmast föregående 3—4 dagarna hade det rått
mycket starka nordvästliga vindar, så att jagin. Fellenius håller
för sannolikt, att denna gås i likhet med den något tidigare i
Stensele skjutna spetsbergsgåsen (se föreg. årg. sid. 285) blivit
vinddriven från norska kusten under sin flyttning söderut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
