Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTERFUNNA RINGMÄRKTA FÅGLAR
127
sålunda ej flyttat åt söder utan i övervägande grad åt väster i det
att hon dragit sig ut till Norges isfria kust. Märkningsplatsen ligger
ett litet stycke norr om den 68 breddgraden och fyndplatsen ungefär
på 66° 18’ n. lat.
Att en dylik rörelse från det inre Lappland ut mot kusten
företages, är visserligen icke någon ny sak. Hederström har t. ex.
påpekat, att en del sångsvanar, sedan de på hösten legat i Torne
träsk någon tid, styra sin kosa mot norska kusten o. s. v.
Emellertid är varje nytt och säkert faktum av värde, varför denna
ringmärkning synes ha lämnat ett intresseväckande resultat.
En dylik flyttning från det inre av Lappland och ut mot norska
kusten samt åter torde också åtminstone i vissa fall återspegla en
del fåglars invandringshistoria. Under en viss tid av inlandsisens
senare avsmältningsperiod låg, såsom geologerna påvisat, isdelaren
ej utefter den nuvarande vattendelaren, utan långt öster därom.
Mellan den och den nuvarande vattendelaren funnos på vissa ställen
stora av isen uppdämda sjöar, vilka hade sitt avlopp mot väster,
under det att en stor del av det nuvarande norrländska kustbältet
täcktes av is. Landet vid och kring de nämnda stora sjöarne eller
det som motsvarar det nuvarande inre Lappland och Jämtland
kunde då tagas i anspråk av en del härdigare djurformer, som
kunde tränga in dit från väster, väl mest längs de omtalade
avloppen. I huru stor utsträckning detta ägde rum är numera svårt
att avgöra. Prackan är cirkumpolär så att hon har kunnat invandra
i Lappland från vilket håll som helst. Vad ifrågavarande exemplars
flyttningsväg angår synes det mest sannolikt att hon begivit sig
först uppför vattnet till det ej långt från märkningsplatsen liggande
Torne träsk samt därefter flugit västerut genom samma pass som
nyttjas av järnvägen till Narvik samt att hon därefter följt utefter
kusten söderut till Ranfjorden.
När Munsterhjelm i denna tidskrift 1916 lämnade några
intressanta meddelanden om sina iakttagelser rörande frågan längs
vilka vägar Lapplands vadare och simfåglar ankomma till sina
häckplatser, yttrade han sig även om de båda skrakarterna, Mergus
merganser och M. serrator. Han omtalade då att han i
Turtola-Kolari-området i Finland sett det talrika vårsträcket av dessa arter
gå längs vattendragen norrut och även i Könkämä-dalen föreföll
det, som om »åtminstone hufvudkontingenten skulle längs
vattensystemen ankomma söderifrån». De nu föreliggande fyndet visar, att
reservationen hade sitt berättigande och att åtminstone prackorna
delvis flytta direkt till och från norska kusten.
Rörande änder och dykänder häntyda hans iakttagelser på att
gräsanden kan komma både från söder och väster, stjärtanden
övervägande söderifrån. Knipan kommer även både från båda hållen,
men bergand, sjöorre, svärta och vigg samt alfågel synas i
nordligaste Lappland mestadels komma från norr och väster, d. v. s. från
övervintringsplatser vid norska kusten. Däremot veta vi ju att en
del änder och dykänder i sydligare delar av Lappland flytta längs
östersjökusten och sedan längs älvarne böja av inåt land till
boplatserna. Bl. a. ha vi ju också en ringmärkt svärta från Vojmån,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
