- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugoförsta årgången. 1926 /
129

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÅTERFUNNA RINGMÄRKTA FÅGLAR

I29

Jag hoppas, att detta meddelande skall nå Eder i gott skick,
och jag skulle vilja tillägga, att jag skulle vara mycket intresserad
av att erfara, varest fågeln släpptes samt namnet på den art den
tillhör.

Jag förbliver etc.»

Undertecknat

A. F. M. Tuke.

(Assistant District Officer).

Ringen medsändes, så att det sålunda kunde konstateras, att
ifrågavarande fågel var en bivråk, som på Skogschefen Arvid
Nilsson^ initiativ ringmärkts som unge i boet den 23 juli 1925 på
Knutshöjden strax intill Hellefors brukssamhälle i Örebro län.
Märkningsplatsen är alltså ungefärligen belägen vid long. 14 30’ O.
om Greenwich och lat. 59 41’ 30" N. Sålunda blir skillnaden
mellan märkningsplatsen d. v. s. bivråkens födelseort och hans
dödsplats ungefär 54 grader och 53 minuter i nordsydlig riktning, men
skillnaden i ostvästlig riktning är blott 4 längdgrader och 15
minuter längre mot väster. Den allmänna flyttningsriktningen har
sålunda gått ungefär rakt söderut, vilket står i bästa sammanhang
med vår föregående genom ringmärkning vunna erfarenhet rörande
bivråken. Om endast hänsyn tages till skillnaden i nordsydlig
riktning, blir detta 3,293 minuter eller omkring något över 6,000
kilometer. Den verkliga väglängden ökas dock genom dragningen mot
väster, men det är svårare att beräkna.

Såsom förut omtalats i denna tidskrift, ha vid föregående
tillfällen tvenne bivråkar, ringmärkta i Gåsborn, Värmland, återfunnits
den ena i Graubünden i Schweiz (se F. o. FI. 1924, sid. 277) och
den andra på Malta (se F. o. FI. 1922, sid. 239). Om man
sammanbinder dessa fyndplatser jämte denna sistnämnda fyndplats och
märkningsplatsen, blir det så gott som praktiskt taget en rät linie
från norr till söder. Vad vi förut sagt om denna fågels
flyttningsriktning har sålunda på det kraftigaste sätt bekräftats. Få fåglar
torde också hålla en så rak kurs mot söder som bivråken.
Härmed torde de svenska bivråkarnes flyttningshistoria vara i huvudsak
löst. De draga tydligen utan några avsevärda dröjsmål rakt söderut
till det tropiska Västafrika, varest de övervintra. I andra
europeiska länder synes man ännu ej fått några andra resultat av
bivråk-märkningar än att en gång efter 4 år man återfann en bivråk på samma
plats, där den som unge vingmärkts.

9 — 26233. Fauna och Flora 1926. Häft 3.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:37:44 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faunaflora/1926/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free