- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugoförsta årgången. 1926 /
133

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JÄRNSPARVENS UTBREDNING OCH FLYTTNING I T,3

vara allmän i Ovanåker i Hälsingland. Några äldre uppgifter
finnas även i litteraturen om vid Hudiksvall och Gävle gjorda
fynd. Å andra sidan har jag från andra delar av samma län
erhållit negativa svar rörande denna fågels förekomst. Om
alltså det i de sydöstra delarna av Norrland skulle, såsom det
vill synas, finnes ett isolerat(?) område med förekomst av
järnsparv, torde den där sannolikt förekomma tämligen sporadiskt.

I varje fall är det ett egendomligt och beaktansvärt
förhållande, att järnsparven även såsom flyttfågel är så ytterligt
sällsynt i den östra hälften av södra Sverige. Ett verkligt
gott och slående bevis för den saken är, att den förträfflige
ornithologen, Jägmästare C. W. Lundborg, som under hela sin
långa levnad ägnade den livligaste uppmärksamhet åt
Östergötlands fågelfauna och som stod i förbindelse med många
andra för fåglarna intresserade personer, under sina sista år
1897 om denna fågels förekomst endast kunde skriva följande
ord: »Två exemplar äro skjutna vid Finspång i slutet af April
1845 och ett vid Qvillinge kyrkosåg den 15 April 1877».
Ävenledes ansågs det som en mycket underbar tilldragelse, då under
min skolpojkstid i Norrköping en av kamraterna lyckades skjuta
en järnsparv i en hagtornshäck under vårflyttningen, och det
var också det enda exemplar av denna fågel, som jag hörde
talas om under den tiden. Jag kände ju järnsparven väl från
det Wrightska planschverket, men fågeln själv föreföll nästan
som en myt, alldenstund man aldrig fick se den i verkligheten.

Liknande erfarenhet har jag även inhöstat på senare år,
ty under en tid av över 20 år har ej en enda järnsparv
inkommit till Riksmuseet från östra Sverige. För att få mera
material för bedömandet av järnsparvens förekomst särskilt
i Stockholmstrakten har jag också tagit mig friheten att vända
mig till Intendenten Behm med anhållan, att han ville omtala,
huruvida han plägade erhålla några utbud av järnsparvar till
Skansen, då det ju är vanligt, att sällsyntare eller obekanta
fåglar, som fångas, pläga hembjudas nämnda institution. Till
svar härpå har han vänligen efter att ha genomgått
tillgängliga journaler sedan 1909 meddelat, att han sedan nämnda år

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 02:45:22 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faunaflora/1926/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free