- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugoförsta årgången. 1926 /
143

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SMÄRRE MEDDELANDEN

143

Redan vid ankomsten på aftonen hörde jag då och då ett
avlägset dovt läte, som kan återges med: uh uh uh uh uh uh.
Lätet varade c:a 3 sek., d. v. s. tiden för en Ijudstöt var omkr.
Vä sek.1 Vid 2-tiden på morgonen gick jag ut i skogen. Solen
var uppe men doldes bakom ett guldkantat moln. Skogen var full
av liv. Rödvingetrast, taltrast och snöskata sjöngo och likaså
lövsångaren. Små flockar av grönsiskor och korsnäbbar flyga
omkring, bergfinken kväker, i fjärran hörs göken gala och orren kuttra
och i kärren kväka grodorna. En eller annan ripa eller tjäderhöna
lyfter, bläsänder, krickor och grönbenta snäppor flyga över skogen
och ge också de sitt bidrag till symfonien. Enkelbeckasinerna börja
sina flyglekar. Då och då hörs det egendomliga dova lätet, som
jag lagt märke till på kvällen. Då får jag syn på en rovfågel på
väl ett par hundra meters höjd, tydligen en större uggla med
jämförelsevis lång stjärt. Jag följer hennes rörelser med prismakikaren.
Men vad nu! Plötsligt störtar hon framstupa och faller handlöst
genom rymden ett ögonblick. Under fallet äro vingarna krökta
och förda mot varandra under buken där de häftigt slå mot
varandra med ett klapprande läte. Blott ett ögonblick varar fallet, så
återtar fågeln sin lugna kretsande flykt med tunga vingslag. Det
dova lätet måste härröra från ugglan. Det hörs blott, då hon är
inom synhåll. Gång på gång upprepas flygleken, som gör ett
ytterst egendomligt intryck. Vid ett tillfälle sänkte fågeln sig och
slog till i en grantopp på 100 à 150 m. avstånd från mig, varvid
jag kunde se att dess färg var brunaktig och att den var ganska
stor. Det var sannolikt en jorduggla. Ännu vid Q-tiden på
morgonen såg jag henne på avstånd kretsa över skogen och även nu
hördes det dova lätet, om jag minns rätt.

Luleå den 25 maj 1926. E. Hannerz.

Vårfågelsnotiser från Umeå.

Staren sågs första gången den 23 april. En banmästare
Granberg här, som är stor fågelvän och har många hålkar uppsatta,
har meddelat, att då, sedan stararna kommit, ett starkt snöfall
inträffade, de, medan snön ännu låg kvar, höllo tillgodo med på
gården utkastade brödbitar.

Sädesärlan kom den 18 april. Den första iakttogs hålla till på
brädstaplarna nere vid kajen, där solen lockat fram några tidiga
flugor.

Rödvingetrastar kommo i stor mängd den 27 april och
uppehöllo sig sedan i stadens närhet under närmare ett par veckor.
Omkring den 12 maj voro dock alla försvunna.

Bergfinkar ha också uppträtt i stora flockar. De kommo den
7 maj och försvunno samtidigt med rödvingarna. Båda dessa fåglar
ha sannolikt kvarhållits här i kustlandet på grund av otjänliga
väderleksförhållanden i deras rätta sommarhem. I fjol sågos inga
bergfinkar här. De togo alltså då en annan väg.

1 Uppskattning gjord efteråt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:22:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1926/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free