- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugoförsta årgången. 1926 /
158

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158 E. L.

visade sig också vara alldeles olika till färgen såsom levande
och död. I det senare tillståndet beskrives den såsom
»svart-. blå». Ej ens Wrights bild i Skandinaviens fiskar är riktig,
utan tydligen gjord efter en död fisk. I levande nyfångat
tillstånd är den ovan violettgra på ryggen. Under den skarpt
markerade sidolinjen är den ljusare, starkare violett och
glänsande med små svarta punkter. Undersidan är med skarp
färggräns mattsvart. Från denna allmänna färgfördelning
finnas följande undantag: Fenorna äro ljust violettgra med ett
svart streck över bröstfenornas bas. Bakom bukfenornas fäste
stiger den svarta färgen upp och utsträcker sig i ett brett
band längs sidans underkant såväl framåt över fenbasen som
lika långt bakåt. Ett svart streck finnes även ovantill längs
analfenan. På buksidan bakom munnen finnas tvenne
violett-grå streck, som äro snett ställda och konvergera framåt utan
att mötas. — Det är av ett visst intresse att finna, att det
violetta skimmer, som visar sig ganska starkt utpräglat hos
den levande nyss uppdragna vanliga pigghajen, Squalus
acan-thius, här hos denna dess mindre släkting är så mycket
starkare utvecklat, under det att buksidan hos den större arten
är vitaktig, hos den mindre svart. — Med det utseende, som
den lilla Etmopterus-hajen har, är det mycket naturligt, att de
fiskare, som äro förtrogna med den och dragit den upp ur
djupet, kalla den »blåkäxa», ty den är så utpräglat »blå»,
d. v. s. egentligen violett, att det måste göra ett livligt intryck
på fångstmannen. Pupillen plägar beskrivas såsom grön, och
detta är nog rätt, sedan fisken dött. Men då den lever och
simmar kring i vattnet, är detta ej fallet. Det är i regel
obetydligt av grön skiftning i blåkäxans pupill utan snarare en
svag blå genomskinlig ton såsom hos ädelstenen akvamarin,
men också något av silverglans, som reflekterar ljuset. Den
levande Chimaerans öga påminner också härom, men dess
pupill är mera grön, och i visst ljus kan detta bli fallet hos båda.
Våra djupvattensfiskar lades i en balja med från djupet
upphämtat, kallt och salt vatten, och det sörjdes väl för
ge-nomluftningen med en luftpump, men de levde tyvärr blott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:22:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1926/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free