Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÅGELLIVET VID KÄLLSKÄREN 1 SLUTET AV JULI I926 I 73
lätt igenkännlig på sin rent svarta dräkt och sin rödgula näbb,
ligga i sällskap med några fjolårsungfåglar. Det måste sålunda
vara en försenad fågel, tänkte jag, men ville gärna undersöka
saken närmare. Detta var då vi den 24 juli kommo till
Källskären. Följande dag var det storm med hög sjö och svåra
bränningar, så att vi kunde ej, såsom varit vår avsikt, besöka
andra skär bl. a. Lövjeskär med dess skräntärn- och
tordmule-kolonier o. s. v., utan vi måste beskedligt hålla oss hemma.
Då vi åtminstone skulle se efter, hur det var på norra skäret
och rodde över dit, fingo vi ånyo se denna gamla svärthane
ligga i lä om detta skär. Vid ett tillfälle, då han, såsom dessa
fåglar ofta ha för sed, reste sig och viftade med vingarna, fick
jag se, att dessa voro helt korta och att det sålunda var
en gammal svärthane i ruggning.
Detta är något synnerligen rart, ty det torde att döma
efter litteraturen ej finnas i Europas museer mer än ett enda
sådant exemplar, vilket tillhör Lehn Schiöler i Köpenhamn,
och på grund av detta ringa material är dessa fåglars
ruggning rätt ofullständigt känd. Jag beslöt därför att med stöd
av den av mig innehavda dispensen från jaktstadgans
fridlysningsbestämmelser söka förvärva denna fina fågel för
Riksmuseet. Men ett sådant beslut är alltid lättare att fatta än
att verkställa. Så snart vi närmade oss den strand, vid
vilken han låg, dök han långt utåt. Att söka förfölja honom i
båt skulle varit lönlöst, även om väderleksförhållandena
tilllåtit det. Nu gick det ej ens att försöka till följd av stormen.
Efter ett litet rådslag föreföll den enda möjligheten vara den,
att jag lade mig i förhåll bakom en klippa och väntade,
därest fågeln åter skulle vilja ge sig in under lästranden. Det
skulle möjligen då kunna hända, att den sam inom håll.
Lyckligtvis slogo dessa planer väl ut. Jag fick mycket riktigt skjuta
den och med visst besvär blev den hämtad i land. Det var
med största intresse, som jag tog den i min hand. Mycket
riktigt var det en gammal hane i full ruggning av vingarna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
