Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA HONLIGA GRÄSÄNDER I HANLIG DRÄKT 177
ställa henne till förfogande för undersökning. Såsom nu saken
utvecklades, gick det ej att ånyo släppa ut henne till de
övriga änderna, utan hon uppsändes till Riksmuseet, där den
blev med tacksamhet omhändertagen.
Den ifrågavarande andens allmänna utseende torde i viss
mån belysas av närstående bild, ehuru färgerna där ej
framträda. Följande förklaringar lämnas därför. Översidan av
huvudet är svart, dock ej med grön glans annat än i nacken.
Från näbbroten genom ögat och sedan nedåt nacken och
halsryggens sidor går ett svart band, som bakom ögat och i sin
vidare fortsättning på halsens baksida är starkt grönglänsande.
Nedre delen av strupen ovanför den vita halsringen är svart.
Kinderna äro kanelröda, övriga delar av huvud och hals äro
gråaktigt gräddgula med inblandning här och där av svart
utom på hakan. Krävtrakten har samma kastanjeröda färg
som hos en drake. Framryggen är svartaktig med gråaktiga
smala fjäderkanter som hos en drake i sommardräkt.
Skulderfjädrarna däremot äro vattrade ungefär ehuru ej så starkt som
hos en sådan i vårdräkt. Vingens små täckare äro av samma
gråa färg som hos draken i sommardräkt, och vingen i övrigt
som hos draken. Bakryggen har också samma grönsvarta
färg som hos draken i praktdräkt, och de krökta mellersta
stjärtfjädrarna, som ju utgöra ett typiskt hanmärke, finnas
också mycket utpräglade. Undersidan av kroppen är i sin
främre del abnorm och nästan vit, men i den bakre delen är
vattringen framträdande som hos hanen. Näbben har ungefär
den samma färgen som hos andhonan. I det stora hela är
denna fågel alltså rätt hanligt färgad.
En undersökning av könsorganen visade, att dessa, så vitt
man kunde se, voro rent honliga. Äggledaren var mycket
kraftig och såg ut att ha varit i bruk, ehuru ej nyligen. Den
hade en bredd av omkring 3 mm. och bildade flera veck. Vid
det främsta av dessa är äggledaren rätvinkligt omböjd och
dess tuba-del liksom inrullad i en mesenterialficka.
Äggledarens ligament, som utgår härifrån, är mycket väl utvecklat.
Avståndet mellan äggledarens slut och bakre kanten av ägg-
12 — 26272. Fauna och Flora 1026. Hatt 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
