- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugoförsta årgången. 1926 /
190

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190

SMÄRRE MEDDELANDEN

10 fåglar på åkrar i närheten. De lyfte och flögo bort till förut
omtalade betesmark. De skulle ju möjligen kunna ha sin
häckplats där. Man upplyste mig om att ägg föregående år hittats där,
men det kan ju lika gärna ha varit vipägg. Fåglarna hördes och
sågos enligt uppgift i trakten hela somrarna. Detta var allt jag
kunde få ut om förekomsten i Backe socken.

Bättre resultat har jag emellertid nu nått, här vid Tingvalla i
Eds socken. Genast vid hitkomsten hörde jag från de stora
mossområdena här ljungpiparens läte. På åkrarna vid Tingvalla gård
uppehålla sig dagligen ett sällskap ljungpipare. Då och då
kommer en fågel på stor höjd med långsamma spända om morkullan
påminnande vingslag utstötande ett långdraget »lju-dyy». Han
låter sig falla rakt ned och sällar sig till sällskapet. Ibland lyfta
några och flyga ut mot mossarna, och då höres det melodiska
»pyrly, pyrly», som många taltrastar här liksom i Backe
framgångsrikt härma. Att på dessa stora mossvidder finna fåglarnas
häckplatser tycktes mig vara hasard, men jag hade just i afton den
lyckan att komma på ett häckande par. Fåglarna pepo ängsligt
och flögo undan fladdrande tätt över marken. Jag kom dem dock
på c:a 30 meters avstånd. Den ene, hanen, tycktes mig ha svart
haka, den andra åter ljus. Den med ljusa hakan, väl honan,
låtsades sårad, flaxade hjälplöst och lade sig slutligen med utbredda
vingar på en mosstuva. Att finna boet eller ungarna i detta
virrvarr av stora kråkrisklädda tuvor och öppna mörka mossdyflak,
gick naturligtvis ej. Jag antar att häckning, på grund av fåglarnas
beteende, är ställd utom allt tvivel. Och att här häcka många
par får väl anses givet. De höras från olika håll ute i mossarna,
men tyckas gärna hålla till på åkrarna, liksom även traktens många
storspovar och några vipor.

Nu är det egentligen rasfrågan, som är av största intresse.
Jag är naturligtvis ej kompetent att med bestämdhet göra några
iakttagelser härutinnan. Jag ville blott meddela, att jag tyckt mig
se fåglar med mörk av vitt omgiven strupe, liksom även sådana
med ljus strupe och slutligen sådana med både strupe och buk
ljusa. Dessa senare måste väl vara fjolårsungar. Rasfrågan kunde
ju dock tämligen lätt lösas. Fåglarna synas ej särdeles skygga
vare sig på åkrarna eller mossen.1

Slutligen ber jag att få meddela, att Tingvalla stormosse med
omgivande förgreningar är av, efter sydsvenska förhållanden
storartade mått, och enligt min uppfattning av storslagen skönhet.
Den är ännu orörd, åtminstone till allra största delen, och delvis
mycket sank. Här finnes starrbevuxna lutande laggar och »sund»,
fastare ljungmosse och sterilare stortuviga partier med lavar och
kråkris. Storspoven häckar tydligen i rätt stort antal här, detsamma
gäller ängspiplärkan, vars sång jag en tidig morgon hörde från så

1 De äro ju dock fridlvsta till och med juli månads utgång, men med
tillhjälp av en zeisskikare kan lätt avgöras, om det är fråga om den sydliga
rasen, vilket ju är sannolikast. Om kännetecknen se denna tidskrift 1923
o. 1924. Red.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:37:44 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faunaflora/1926/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free