- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugoförsta årgången. 1926 /
194

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

194 EINAR LÖNNBERG

vita partierna ej längre stodo så klara, utan voro blandade
med gula fjädrar av den nya vinterdräkten. Fåglarne kommo
härigenom att i viss mån likna den sydliga rasen (oreophilus)
i dess vårdräkt, men det svartaktiga bandet över näbbroten
hos fjällfågeln utgjorde ju alltjämt ett tydligt rasmärke, som
oavsett förekomstplatsen ådagalade att det var den nordiska
formen. Efter en stunds vandring hördes det bjäbbande lätet
av en fjällabb, Stercorarius longicaudus, och snart nog flög en
dylik oss till mötes. Vi funno dessa fåglar sedan rätt talrika,
ett par vid nästan varje större åsbildning på fjällheden.
Ungarne voro flygvuxna och lätt igenkännliga på sin mörkare
dräkt, men tyvärr kom ingen dylik inom skotthåll. Dessa
fåglars talrika närvaro tydde ju på förekomst av lemlar, och det
dröjde ej heller länge förr än vi fingo se en dylik och sedan
under dagens lopp flera. En hund, som vi medförde för att
hjälpa oss, fann ej så sällan bon, vilka i regel voro belägna
på något fuktig mark. Om det fannas små ungar i dessa bon,
förtärde han dem med förtjusning, men av de gamla
avtuggades blott huvudet och sedan fick återstoden vara, antagligen
på grund av det vegetabiliska tarminnehållet.

Ute på den kala fjällheden syntes vanligen inga andra
fåglar än ängpiplärkor, Anthus pratensis, här och där, men
några gånger sågos även gråsiskor, Acanthis, flammea, t. o. m.
på platser, där det ej ens fanns något vide. En gång kommo
de till en sådan plats långt från den minsta buske för att dricka
ur en liten bäckrännil. I de höga och täta snåren av ulliga
gråviden var däremot tillgången på småfåglar rikligare, även
om arterna ej voro så många. Tydligen hade blåhakarnes,
Cyanecula suecica, häckning lyckats mycket bra däruppe i år,
ty det vimlade av ungfåglar i den fläckiga dräkten. Då man
trängde fram genom de täta snåren skrämdes de upp och flögo
en helt kort bit, varefter de genast döko ned i det utmärkta
skyddet, möjligen efter att ett ögonblick tagit fridstöraren i
ögonsikte. Gulärlor, Budytes, funnos ock, mest ungfåglar, men
det föreföll, som om de redan voro eller snart skulle bege sig
på vandring. Övriga arter i videsnåren voro lövsångare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:22:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1926/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free