Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
FRITJOF PERSSON
sagt vilken märgelgrav som helst med rik växtlighet, såsom
av Typha, Sparganium m. fi., ett par tornfalkar i en
ensamstående tall tätt invid sjöstranden. Till och med en
fasanhöna har ruvat i en vassrugge endast ett femtiotal meter från
stranden. Något par gräsänder lägger även sina ägg vid bäckar
och kärr, ett par skedänder har troligen ruvat någonstädes,
enär vid jakttidens början en flock på åtta stycken observerats,
fullt flygga. I klipporna inåt Kullen bo ejder, småskrake och
gravand. Den senare hade redan utkläckta ungar den 24 maj.
Knipor har jag sett vid Skälderviken vid midsommartid, men
om någon häckning av dessa fåglar förekommit är mig ej
bekant. I naturskyddsområdet bo pilgrimsfalkar, vilka till stor
del leva av Kullabygdens tamduvor och för övrigt vad denna
och Skälderviken i fågelväg har att erbjuda. Tornfalkar,
sparvhökar och kattugglor äro även bofasta på Kullen.
Den nyttiga hornugglan häckar i på slätten belägna
skogsdungar, men dessa ugglors såväl som andra fridlysta fåglars
bon få aldrig vara i fred för pojkar, som ej känna till några
fridlysningsbestämmelser eller vilka arter som äro fredade.
Under den stränga vintern 1923—24 uppehöllo sig i en
grandunge sex stycken hornugglor och i cirka 475 stycken av mig
undersökta bollar anträffades blott en lämning av fågel (näbben
av en fink), endast sorkar och fältmöss hade ugglorna livnärt
sig av. Vid mitt hem underhöllos hela vintern ett hundratal
bofinkar och bergfinkar, jämte gulsparvar och grönfinkar m. fi.
andra arter småfåglar, som mot aftonen drogo till nämnda
grandunge för att övernatta; sålunda synes det, som om småfåglar
voro fria för ugglornas angrepp, men de voro ju också väl
skyddade i de täta unggranarna. Långt innan vinterns slut
försvunno ugglorna och anledningen därtill var säkerligen den
att de utrotat sorkbeståndet.
Södåkra, Jonstorp 14/io 1926.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
