- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugoförsta årgången. 1926 /
268

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

268

O. VON ZEDLITZ

gamla dunungar och komma dem på ett par meters avstånd
samt därvid funnit, att de ej kunde dyka, utan de försökte att
gömma sig på land mellan stenar eller att springa bort på
vattnet, varvid de dock snart blevo trötta. Det är mycket
svårt att få se ungar av storskrake under deras första
levnadsdagar, emedan de då nästan alltid hålla sig tätt under
stranden och genast gömma sig där, om deras mor, som
drager försorg om dem, ser någon fara hota dem. I denna
egendomliga vana söker jag en förklaring till de felaktiga
uppgifterna om deras medfödda dykförmåga. Vederbörande
iakttagare ha nämligen sett dunungar, som voro äldre än tre
dagar, och sådana kunna då redan dyka, men bra dyka de ej
förr än de äro ungefär 8 dagar gamla.

Den gamla storskrakhanen har hittills åtnjutit det ryktet,
att han alls icke brydde sig om sin avkomma, såsom ju är
fallet mêd nästan alla änder. Dock även i denna sak finns
det undantag. Redan åren 1923—25 hade det ådragit sig
min uppmärksamhet, att i omedelbar närhet till min gård i
Kalvsjö visserligen en storskrakhona förde skaran av ungar,
men att hanen påfallande ofta kom flygande till dem, om jag
närmade mig med min båt. Han höll sig nämligen nästan
alltid inom synhåll. Den 17 maj 1926 kunde jag slutligen
med säkerhet förvissa mig om, att hanen verkligen
bekymrade sig om sin familj. Med min släkting G. von Studnitz,
en mycket ivrig ung ornitholog, for jag mot aftonen över
Kalvsjön för att gå på morkulldrag. Tätt intill den plats, där
vi landade, träffade vi på en storskrakhona med fem rätt små
ungar, det var ju också ovanligt tidigt på året. Hela kullen
gömde sig i den yttersta vinkeln av den lilla viken mellan
vassen. Vi togo vår plats nära stranden, men dock något
dolda av buskar. Efter ungefär 10 minuter visade sig den
gamla hanen flygande, kretsade några gånger högljutt
skrikande och fällde i viken, så lockade han ånyo och satte sig
i spetsen för den framsimmande familjen och förde den stolt
ut ur viken. En alldeles liknande iakttagelse gjorde för en
följd av år sedan den bekante tyske ornithologen, fältläkaren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:37:44 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faunaflora/1926/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free