- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugoförsta årgången. 1926 /
269

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM STORSKRAKENS BIOLOGI 269

d:r J. Gengler i Bayern, såsom han meddelat i brev, ehuru
han ännu ej publicerat denna intressanta sak.

Mot mitten eller slutet av juni försvinna de gamla
hanarna spårlöst, alldeles såsom fallet är med kniporna,
Eucephala clangula, Oidemia fusca o. a. De rugga då men det är
mig alldeles gåtfullt, var de hålla sig gömda. Mellan den 8
och 12 augusti under normala år pläga de åter synas. De
ha nu ruggat sin dräkt färdig. Honan för alltjämt ungarna
till mitten eller slutet av juli, då försvinner hon också ofta för
dagar eller t. o. m. veckor. Omsorgen av ungarna, som då
ännu ej äro fullt självständiga, lämnar henne dock ingen ro,
så att ofta återvänder hon, innan ruggningen av pennorna är
avslutad. Sålunda inträffar i början av augusti det
märkvärdiga förhållandet, att alla ungarna kunna flyga, och
blott modern kan ej flyga, emedan hennes vingpennor blott
äro blodpennor. Den 4 aug. 1926 var detta förhållandet med
den kull, som jag dagligen här har framför mina ögon. 13
ungfåglar flögo mycket bra, men modern var fullkomligt
oförmögen därtill. För att få ett oemotsägligt bevis för saken
sköt jag för Riksmuseet honan samt en unghane och en
unghona. De senare äro fullt utvuxna med utbildade vingpennor,
men honan har blott just framkomna blodpennor i stället för
dylika. Den gamla .honan visar sig vid första ögonkastet
vara en dylik på grund av sina livligt röda fötter, under det
att ungfåglarna ha gul-orangefärgade fötter. Den gamla
honans vikt var 1,250, unghanens 1,400 och unghonans 1,200
gr. Unghanen hade två ungefär fingerlånga abborrar i krävan.
Skrakarna frukta sålunda ej de vassa ryggfentaggarna hos

denna fisk.

* *

*



Att storskraken på grund av brist på ihåliga träd måste
häcka på marken under en sten eller en buske eller helt
enkelt på samma sätt som änderna, inträffar ganska ofta, och
särskilt inom fågelns nordligaste utbredningsområde är det en
rätt allmän företeelse. Red.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:37:44 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faunaflora/1926/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free