- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugoförsta årgången. 1926 /
285

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SMÄRRE MEDDELANDEN

285

Var det Blekinge sista grågås?

Våren 1926 sköt en fiskaryngling från Stenshamn en grågås,
som låg ruvande på sitt rede. Visserligen blev saken upptäckt och
vederbörande stämd till tinget i Lyckeby, så att man får väl
hoppas, att han skall få välförtjänt näpst, men saken är ej avhjälpt
härmed, ty det är möjligt, att härmed den sista grågåshonan i denna
skärgård, som lidit så mycket genom okynnesskytte, gått all
världens väg. Det skedda är ett slående exempel på huru nödvändigt
det är, att jaktvårdsföreningens skyddssträvanden få ett vida
kraftigare stöd från myndigheternas sida än vad hittills varit fallet.

E. L.

En härjning av åkersorkar, Microtus agrestis L., i Luletrakten.

Genom pressen ha gått skildringar med sådan överskrift som
t. ex. »Lemlar på vandring i Luleåtrakten» och andra dylika
rubriker. I detta fall är det emellertid fråga om varken fjäll- eller
skogslemmel, utan helt enkelt om den vanliga åkersorken, som
tydligen ökats där i synnerligen hög grad. Adjunkten H. Svenonius
har skrivit till Riksmuseet och omtalat, att dessa smådjur vid
Altappen vid Luleå uppträda i utomordentligt stor mängd, och på av
honom nedsända provexemplar har ovanstående bestämning gjorts.
Sju levande exemplar skickades med ångbåt från Luleå till
Stockholm, men av dessa framkommo blott sex levande. Den sjunde
var ej blott död utan också uppäten av kamraterna så fullständigt,
att endast främre delen av skallen återstod. Akersorkarne äro
svåra skadedjur, där de uppträda i mängd. De leva både av gröna
växtdelar och av rötter samt gnaga barken av träd o. s. v. Stundom
få hararne skuld för åkersorkarnes övergrepp på trädens bark.
Ej sällan finner man på våren, att t. ex. ett ungt fruktträd är dött
och när man tager i det, står det alldeles löst utan några rötter.
Detta plägar vara åkersorkars verk. Åkersorken är allmän över
hela landet från Skåne till Torne lappmark. Den visar ofta en
periodiskt stark ökning och understundom infaller en dylik såväl
för denna art som för den gråsidiga sorken, Euotomys rufocanus,
året före ett lemmelår.

Danska märkningar av rovfåglar.

I hft. 2 för 1926 av tidskriften »Danske Fugle» lämnar Hr
P. Skovgaard en del upplysningar om genom hans försorg utförda
ringmärkningar av rovfåglar, vilka erbjuda åtskilligt av intresse
även för oss här i Sverige. Bl. a. märkes den höga procenten av
återfunna ringmärkta rovfåglar, en erfarenhet, som vi ju även gjort
här i landet och som ådagalägger den starka förföljelse, som dessa
fåglar äro utsatta för.

Av ringmärkta duvhökar har Hr Skovgaard återfått 69,4 %
och av ringmärkta ormvrakar 43,6 %. Av de senare äro även några
märkta i Skåne. Med avseende på övervintringsplatsen har han
ävenledes vunnit samma resultat som vi. De träffas nämligen om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:37:44 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faunaflora/1926/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free