Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Missbildningar, iakttagna hos däggdjur. Av E. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSBILDNINGAR, IAKTTAGNA HOS DÄGGDJUR 59
som naturligtvis motsvara ytteröronen, ligga tryckta intill
bakhuvudet och visa ej heller någon öppning motsvarande en yttre
hörselgång. Till formen äro de något olika. Den ena är
ungefär lika bred som lång (23 mm.), den andra 24 mm. lång och
16 mm. bred. De höja sig omkring 8 mm. över skallens vägg.
Om man gör ett snitt genom mitten av en av dessa blåsor,
visar det sig, att den har broskartade väggar och håligheten
är helt fylld av ett talgartat ämne. Någon förbindelse med
innerörat är ej synlig. Denna starka reduktion av ytterörat
är sannolikt en medfödd defekt, ty en stympning skulle ej
kunnat åstadkomma en sådan sammanväxning av öronmusslan,
som ägt rum här, och ej heller stängt hörselgångens yttre
öppning. Egendomligt är, att haren trots allt detta kan ha
hört så bra, som det framgår av den ovan meddelade
skildringen av jakten.
En besynnerlig hare.
Skogvaktaren Gustaf Palmkvist insände till Riksmuseum
i början av december från Lesjöfors, Värmland, en hare, som
kan sägas vara egendomlig i mer än ett hänseende. För det
första hade den svarta öron, ehuru den för övrigt var vit (se
fig. 7), sålunda företeende denna variation, som eljest oftast
plägar uppenbara sig i Jämtland. Dessutom hade den starkt
förlängda framtänder, som sköto långt ut ur munnen. Vid
närmare undersökning visade det sig, att så väl de främre
mejselformade framtänderna i överkäken som även de bakom
dem sittande, cylindriska voro mycket starkt förlängda. Detta
synes bäst på bilden av det rengjorda kraniet. Detta fenomen
är naturligtvis en följd därav, att dessa tänder, som äga öppna
rötter och ständigt tillväxa, ej haft något att nöta emot och
som kunnat motverka deras längdtillväxt. Då man söker att
utröna, vad som närmast kan vara orsaken till detta fenomen
i nu föreliggande fall, finner man, att underkäken helt och
hållet saknar framtänder och dessutom med sin framända är
snett riktad till vänster. Det finns ej ens några alveoler för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
