Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några notiser från Kristinebergs Zoologiska station sommaren 1930. Av Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA NOTISER FRÅN KRISTINEBERGS ZOOLOGISKA STATION 167
räktrålen och gjorde ett drag på ungefär en timme. Det gav
jämförelsevis rätt mycket fisk, mest torskfiskar: kolja (Gadus
aeglefinus), vitling (G. merlangus), glyskolja (G. minutus),
vitlinglyra (G. esmarki) och kolmule (G. poutassou). Då det var
åtskilliga exemplar även av de båda senare arterna, visar
detta, att de förekomma konstant härute strax utanför vår
skärgård, vilket var av ett visst intresse. Det ådagalägger
för det första, att vitlinglyrans förekomst i Gullmaren ej är
ett isolerat uppträdande där, utan att sannolikt åtminstone
tidvis det förekommer en förbindelse mellan stammen i
fjorden och den i Skagerack och vidare norrut till Oslofjorden,
varifrån denna art först beskrevs. För kolmulens
vidkommande är också dessa fynd av intresse, alldenstund den förut
knappast räknats som en regelbundet vid vår kust
förekommande art, vilket det dock tydligtvis är. Utom de nämnda
torskfiskarne innehöll trålen även två arter flundrefiskar,
nämligen rödtunga (Pleuronectes cynoglossus) och lerskädda
(Hip-poglossoides platessoides). Trålsäcken innehöll vidare ett
antal vackra kejsarhumrar, Nephrops norvegicus, som det var
ett nöje att se i liv och rörelse. Deras långa och vassa klo-
t
tänger antyda ju, att de måste vara fruktansvärda rovdjur.
En av de fångade demonstrerade även detta praktiskt, ty han
hade gripit en vitling i ryggen och knipit till så kraftigt,
att blod rann ymnigt. Han släppte ej sitt tag, när han
flyttades ur trålen i en bassäng ombord, och ej ens där häller.
Räkor erhöllos däremot ej med undantag för ett ex., som f. ö.
ej var en nordhavsräka utan blott en mindre släkting till den,
nämligen Pandalus montagui. Slutligen fanns det även en
liten bläckfisk, en ung Loligo forbesi. Då trålen togs upp,
hade vi hunnit ut till ett djup av 112 m. Vi fortsatte
ytterligare utåt ett stycke och lade ånyo ut trålen på ett djup av
125 m. När efter vederbörlig tid trålen ånyo halades in,
visade det sig, att faunan var alldeles lika som på föregående
plats, så att de ovan redan gjorda uttalandena angående
vitlinglyrans och kolmulens förekomst ytterligare bevisades. Vi
hade nämligen samma fem torskfiskarter och två flundrearter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
