Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Wolleys fågelfaunistiska arbete i svenska och finska lappmarken 1853–1857. Av Edv. Wibeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
EDV. WIBECK
lock, som var skriv- och läskunnig, anställdes senare av
Wolley, han fick taga emot alla de massor av ägg,
fågelskinn o. d., som längre fram fördes till Muoniovaara av
allsköns samlare, utbetala vad dessa skulle ha samt teckna upp
alla av dem meddelade uppgifter angående datum, plats och
omständigheter i övrigt vid äggfynden. T. o. m. urblåsning
och inpackning av de dyrbara ägg-rariteterna för försändning
till England blevo Knoblock, far och son, slutligen, i
Wol-leys frånvaro, ombetrodda att göra.
Wolley hade turen att komma till Lappland under sista
året av en fjällämmel-period och fick därför redan under
sin första sommar däruppe göra bekantskap icke blott med
lämlarna själva, utan också med den rikliga rovfågelinvasion,
som ju alltid följer dem. Ehuru han alltså från början fick se
massor av rovfåglar av olika slag, hade han dock kommit för
sent på året för att kunna få några ägg av dessa tidigt
häckande arter. Den 1 juli sköt han dock en jorduggla, som
flög upp från boet, där äggen just höllo på att kläckas, men
fick den 3:dje i samma månad nöja sig med att samla upp
skalbitar efter kläckta ägg under ett bo av fjällvråk. Senare
på sommaren lyckades han skjuta en rovfågel, som då ännu
överhuvudtaget räknades för mycket sällsynt, nämligen
lapp-ugglan. Bättre lycka hade Wolley med vadarna och
simfåglarna, vilka ju i gemen ha en betydligt senare häckning
än rovfåglarna. Av vadarna fann han sålunda redan under
sin första sommar i Lappland bo och ägg av tvenne arter,
hvilka i detta avseende förut varit för vetenskapen okända,
nämligen mosnäppan eller Temminks snäppa (Tringa
tern-minki) och halvenkla beckasinen (Scolopax gallinula).
Wolley fann den förra häcka på hårdvall vid älvstranden så
gott som alldeles invid knutarna av husen i Muoniovaara. Av
den senare fann han vid ett systematiskt genomtrampande av
en stormyr vid Muonioniska på finska sidan om älven icke
mindre än 5 bon under loppet av tvenne dagar den 17 och
18 juni. Även myrsnäppan (Limicola platyrincha), vilkens
bon och ägg, såsom jag tidigare nämnt, förut blott blivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
