Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om några iakttagelser över gråsjälen (Halichœrus grypus) och vikaren (Phoca hispida). Av Otto Holm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
OTTO HOLM
de märkt detta. De hade då börjat »masera» längs
klämningen, och den ene hade tillryggalagt en sträcka av c:a 200
meter. Denne hade icke gjort några ansatser att taga sig
ned. Den andre däremot, som icke hunnit så långt, hade
gjort upprepade försök att borra sig ned genom isen. På
flera ställen hade han skrapat eller grävt avsevärt djupa
gropar i isen och var just sysselsatt på det sättet, då han blev
skjuten. Min sagesman är övertygad om att denna själ,
därest han koncentrerat sitt arbete på en och samma punkt,
hade hunnit få till stånd ett hål, tillräckligt stort att slippa
ned igenom. Men tydligen hade djuren varit tämligen
bortkomna och rådvilla i den ovanliga situationen. Isen var 2 à
3 tums gångbar blais.
Rörande själens förmåga att uthärda under vattnet ha
bröderna E. och A. Zachrisson gjort en värdefull observation.
En gång hade de vaktat ut en gråsjäl vid hans hål och med
klockan i hand konstaterat, huru länge han förmådde hålla
sig nere. Själen, som hade blott ett enda hål, kände den
fara, som hotade vid detta, och först efter 20 minuters
förlopp tvangs han av andnöden att dyka upp. Han försvann
då åter så hastigt, att jägarne ej lyckades få skott på honom,
men hade tydligen icke hunnit ordentligen hämta andan, ty
andra gången blev han ej så länge borta. Då han åter visade
sig, blev han skjuten. Det var en gråsjälhane av allra största
slaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
