Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Wolleys fågelfaunistiska arbete i svenska och finska lappmarken 1853–1857. Av Edv. Wibeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WOLLEYS FÅGELFAUNISTISKA ARBETE
243
jag endast konstatera, att där var gott om spovar. En annan
gång hörde jag talas om en märklig sjö på 20 mils avstånd,
vilken var allmänt känd såsom tillhåll för fåglar; varenda slags
fågel, som jag frågade om, skulle finnas där. När jag kom dit,
fanns där så gott som ingenting alls, platsen var helt enkelt
ett ställe, dit änder och gäss plägade samlas under
höstflyttningen.
Mygg, flugor, knott och löss, snuskiga kvarter, inga
sängkläder, intet bröd, sur mjölk, rått renkött, hårt som själva
bordsskivan, gjorde till en början min tillvaro ganska lyxfri!
Ville jag tvätta mig, fick jag vattnet inburet i samma skål,
som förut stått på matbordet. Allt detta gör en expedition
här uppe mycket annorlunda, än vad den gestaltar sig, om
man hemma i England går ut en dag för att på kvällen vända
tillbaka till sitt goda kvarter. Jag finner mig själv på väg
att mista både krafter och energi, det behöves mycken
beslutsamhet för att hålla ut. Nu till sist har jag dock fått i
ordning ett utmärkt kvarter för vintern i ett rent och snyggt
hus, med en duktig kock och allt annat, som är nödvändigt.
Om jag stannar här till nästa sommar, skall jag säkerligen
då kunna uträtta mycket mera beträffande letandet efter bon,
ty då har jag erfarenhet liksom också kännedom om fåglarnas
finska namn och vetskap om deras uppehållsorter och vanor.
Jag vet då också, huru jag själv bör gå tillväga för att
behålla hälsa och vigör under strapatserna ute i vildmarkerna.»
Wolley stannade också vintern över i Muoniovaara, eller,
rättare sagt, han begagnade vintern till att kuska omkring
med renskjuts, framför allt på finska sidan om gränsen, för
att i tid försäkra sig om snart sagt samtliga innevånarnas i
de glest befolkade trakterna bistånd under den stundande
äggsäsongen 1854. För att klargöra för befolkningen, av vilka
slags fåglar han var. mest angelägen att få bo och ägg,
visade han kolorerade fågelbilder. Med dylika, t. ex. av
sidensvans, var också hans betrodde Ludvig Knoblock försedd,
då han sedermera sändes ut på expeditioner på egen hand.
På vintern 1853—54 arbetade Wolley också med att lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
