Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Wolleys fågelfaunistiska arbete i svenska och finska lappmarken 1853–1857. Av Edv. Wibeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 44 EDV. WIBECK
sig att nödtorftigt tala och skriva finska, varvid han använde
Nya Testamentet på detta språk såsom lärobok och parior.
Efter allt att döma representerade Wolley icke alls den
typ av en engelsman, som man så ofta åtminstone får läsa
och höra talas om, d. v. s. en herre som med orubblig
överlägsenhet och självgodhet vid vistelsen i ett främmande land
ser ned på den infödda befolkningen som på en oändligt
underlägsen människoras. Han blev också mer och mer omtyckt
och uppskattad för vart år han vistades uppe i höga norden,
och ännu flera årtionden efteråt talades med saknad om
Wolleys huvudkvarter i Muoniovaara. Pennteckning av A. Newton från
sommaren 1855.
»engelsmanni» i Muoniovaara. Ett litet drag, som belyser
Wolleys vilja att alltid göra rätt för sig, är hans minutiösa
noggrannhet att vid färder längs älv- och sjöstränderna alltid
anteckna, vilka bomärken de holkar buro, vilka han till
äventyrs skattade på knip- eller skrakägg. Dylika ägg betalades
sedan på samma sätt, som om de förts till honom av
holkägarna själva.
På vårvintern 1854 gjorde Wolley med renskjuts en
långtur norröver förbi Karesuando och Mukkavuoma upp till
Tromsö, varifrån han färdades i båt till Hammerfest. Efter
att ha uppehållit sig där en tid, återvände han på sista
vinterföret via Alten och Kautokeino, i närheten av sistnämnda
plats fick han tillfälle att besöka ett bebott jaktfalksbo. Kort
efter återkomsten till Muoniovaara fann han i samma myr,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
