Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Madagaskars rovdjur. Av B. Ljungquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MADAGASKARS ROVDJUR
259
lärde den även snart att känna och nosade på den utan
fruktan. Den åt gärna alla slags insekter, maskar och dylikt.
Småormar bet den ihjäl, men åt ej upp dem. Kött var den
förtjust i och fåglar åt den upp utan att plocka av fjädrarna,
ägg smakade den däremot inte.
Fossa fossa eller Fossa daubentoni kallas av infödingarna
för tomponsodina. Det dröjde ganska länge, innan jag fick
klart för mig vilket djur, som med rätta bar detta namn. Det
visade sig nämligen, att man på olika platser hade olika namn
på samma djur, men också samma namn på olika djur. Nere
på östkusten kallade man Hemigalidia för tomponsondina;
Fossa fossa kallade man där för fanaloka, vilket eljest är
namnet på Eupleres. Efter mycket frågande fick jag till slut
reda på, att skogstammarne kalla hålen på sina bambuflöjtar
för tomponsodina. Nu stod det klart för mig, att det
ursprungligen måste ha varit Fossa fossa, som kallats för
tomponsodina, bottenfärgen på detta djurs svans är nämligen gul
som bambu, kroppens svarta strimmor bli på svansen till
runda prickar, vilket gör, att svansen ej blir olik en
bambuflöjt. Innebörden av det ursprungliga namnet har sedan blivit
glömd och senare övergått till andra djur.
Tomponsodinas kroppsform och storlek påminner slående
om Eupleres, denne blir dock något större och är smäckrare
byggd. Den korta koniska svansen är dock hos båda mycket
lika. Vid ett ytligt påseende skulle man tro, att dessa djur
stode varandra mycket nära. Deras kranier, och särskilt deras
tänder, visa dock en mycket stor olikhet. Tomponsodina är
liksom sina släktingar ett typiskt rovdjur, och även om det
under natten söker sig ut på gräsvidderna, går det aldrig
längre bort, än att det innan dagen gryr, kan hinna tillbaka
till den skyddande skogens gömmen.
Den förekommer, om ock ej så talrikt, överallt i
östmadagaskars skogar. Den går upp på randbergens högsta
skogklädda toppar — jag har fångat flera exemplar 1,500 meter
över havet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
