Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
277
rad på egna iakttagelser. Man märker också, att det är en varm
fågelvän, som skriver skildringen. I flertalet fall illustreras den
också med bilder av bon med ägg eller ungar. De fågelarter,
som omtalas, förekomma nästan alla i Sverige, men naturligtvis i
olika mängd. Det kan sålunda vara av intresse att referera en
eller annan notis om dem. Grågåsen häckar vid sjöar och kärr
och vid kustindämningar i Danmarks olika delar, men i ringa
antal. Gråhakedoppingen, som säges skrika som en gris, är mycket
talrik på Fyn och Själland, men finnes sparsamt i Jylland.
Små-doppingen träffas i alla delar av landet, men i mycket växlande
antal olika år. Vid omtalandet av ängsknarren, nämner förf. inlet
om dess eventuella avtagande, så att det kan hända, att Danmark
i det avseendet är lyckligare än Sverige. Ljungpiparen har gått
tillbaka på ett sorgligt sätt som häckfågel i Danmark, så att nu
hacka där »næppe 100 Par», säger förf. Detta gäller den där
inhemska sydvästliga rasen, Charadrius apricarius oreophilus. Under
höststräcket, då representanterna för den nordliga rasen kommer,
kan man ännu få se ljungpipare i mängd, men det är ett intet
mot förr––––— »jeg mindes fra min Barndom, da de kunde
dække hele Marker og tælles i Tusinder». Detta är den
olyckliga följden av, att dessa fåglar fångas i tusenvis under flyttningen
i Holland och annorstädes. Skogssnäppan har endast funnits
häckande i en enda trakt i Sönderjylland, men eljest ej i hela
Danmark. Morkullan häckar blott i ringa antal i Danmark, vilket
säkerligen beror därpå, att man där sedan gammalt brukat skjuta
den under vårflyttningen, vilket ju f. ö. även inverkar skadligt på
den svenska stammen. Detta skall dock nu rättas. På tal om
storken omnämner förf. dess starka tillbakagång i Danmark liksom
hos oss. På Själland och Fyn förekommer den blott sparsamt.
Orre finns blott i Jylland, men den är ej allmän, ehuru den genom
stark fredning på sista tiden något ökats. Ormvråken är nästan
bortskjuten, ehuru den förr var allmän. Om tornugglans
förekomst omtalar förf., att den för 100 år sedan knappast förekom,
men att den dä började invandra söderifrån, så att den nu är
allmän i Jylland. På Fyn finns också en del, men på Själland är
den ännu bland de mindre vanliga fåglarne och förekommer
huvudsakligen i öns sydvästra delar. Minervas uggla, av vilken hos oss
blott erhållits ett vilsekommet exemplar vid Lomma i Skåne, har
ej heller tagit Danmark fullt i besittning, ty den är väl allmän i
Jylland och på Fyn, men rätt sällsynt på de östliga öarna.
Svartmesen har (i en från vår avvikande ras) invandrat i Danmark
söderifrån under de sista femtio åren, sedan plantering av
barrträd blev mera vanlig. Tofslärkan är också en sen invandrare till
Danmark, där den knappt har mer än sekelgammal hemortsrätt,
men på 1870-talet hade den likväl utbrett sig över så gott som
hela Jylland. Det dröjde dock ännu någon tid, innan den gick
över Bälten, och först kring sekelskiftet visade den sig vid
Köpenhamn enl. förf. Den hade sålunda fast fot på några ställen i vårt
land, innan hela Danmark tagits i anspråk. Denna lilla axplock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
