Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK ROSENBERG
och sjungit med vingarna sträckta rakt upp. Det blev min
tur att krypa in. På en vågrät gren satt musikanten, näbben
höll han på vid gavel och riktad snett uppåt, strupen var
uppblåst som en kula och dallrade liksom hela fågeln och
kvisten i takt med surrandet. Han trippade, alltjämt sjungande
några steg nedåt, mot honan, som satt alldeles stilla och
tittade åt annat håll. Så reste han vingarna, och det med den
effekten, att hon flög bort tätt efter marken. Hannen följde
inte efter utan vandrade eller småtrippade sjungande för full
hals uppåt grenen, hoppade över till en annan och svängde
upp på buskens högsta topp. Trots att han inte var längre
bort, än att han kunde nås med utsträckt hand var det
ytterligt svårt att se färgteckningen. Jag tyckte mig se fläckar på
ryggen men är inte riktigt säker på, om inte inbillningen
hjälpte till. Med största bestämdhet ansåg jag mig dock kunna
fastslå att det var Locustella n. naevia.
Det tog väl knappast mer än en kvart hela det
dramatiska uppträdet. Vår glädje var naturligtvis stor, i all
synnerhet som vi också kunnat konstatera närvaron av en hona,
något som ju är vida betydelsefullare än en ensam hanne.
Det är nu på tiden att säga någonting om fågelns sång.
Han hade ju sjungit hela tiden men först nu, när vi sett allt
som var möjligt, gåvo vi oss tid att lyssna ordentligt.
Ljudet påminde mycket om en gräshoppas svirrande. Man
har liknat det vid en svag elektrisk ringklocka, något som
också är ganska träffande. För att kunna komma med en
liknelse av eget fabrikat skulle jag vilja jämföra det vid ett
avlägset surrande från en slåttermaskin. Alldeles samma fart
var det i sångarens knäppningar, alldeles så var också den
svagt stigande och fallande rytmen, när fågeln vred och vände
på sig. Det har påståtts, att de båda Locustella-artzrna naevia
och fluviatilis skulle skiljas på att den förra har i- den senare
e-ljud i sången. Jag kunde dock inte finna annat än att denne
gräshoppsångare hade e-ljud. Med »zerrr ...» skulle jag vilja
omskriva ljudet. Över detta svävade dock som ett eko ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
