Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
ERIK ROSENBERG
talrik på senare år. Tack vare bistånd av bröderna Persson
vid Kvismarens station och Lennart Karlsson lyckades det
mig en lördagsnatt i våras att ringmärka tjugu ungar i skogen
på Fornskinnsmossen. Icke förty klarade sig dock en hel del.
I gryningen hörde jag, att pojkarna stego upp.
Morgonsömnig som jag blivit på äldre dar, simulerade jag dock djup
sömn, och till min belåtenhet fick jag vara i fred. Jag hörde
emellertid med spänd uppmärksamhet deras resonemang och
snokande i videbusken, medan jag låg och mådde skönt med
rocken över huvudet. Efter en stund kommo de tillbaka,
dy-våta efter vadandet i det höga gräset, och berättade, att honan
återigen visat sig i busken men försvunnit som genom trolleri.
Något bo hade följaktligen inte stått att finna. Jag s.tod nu
upp och gick åstad för att ta hannen i närmare betraktande,
rädd som jag var, att han skulle tiga nu, när solen gick upp.
Han fortsatte dock att sjunga oavbrutet.
Allra överst i en videbuske satt musikanten och lät solen
skina på det ljusa bröstet. Han var inte särdeles skygg utan
släppte åskådaren på en fem sex meter, innan han flög bort
till en annan buske. Nu var det lätt att se ryggfärgen och
därmed fastslå arten som Locustella n. naevia. På det ljust
olivbruna tecknade sig de mörka fläckarna tydligt. Han såg
ut alldeles som en kornknarr på ryggen. Ett slående drag
var den låga pannan, som han dock under sången burrade
upp, och den runda stjärten. I fågelns allmänna utseende
fanns det något av en törnsångare. Han var särdeles näpen
och fin. Lustig var hans vana att springa som en arla längs
de smala grenarna när han ville förflytta sig. Han hoppade
inte som andra småfåglar i samma situation. Flykten var
knyckig men snabb och gick tätt efter marken. Mestadels
flög han från en buske till en annan, men några gånger lät
han sig liksom slukas upp av det höga gräset.
Fram emot 6-tiden blev det längre pauser i sången, men
han höll dock på till över halv nio eller nära nog i tolv
timmar. Nu på ljusa dagen lät sången helt svag. Skämtsamt
var fågelns uppträdande under de sista sångtimmarna. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
