Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GKÄSHOPPSÅNGAREN I KVISMAREN
17
vara den primära drivkraften till emigration. Einar Lönnberg
vill se orsaken till brunandens, viggens m. fl. arters mäktiga
invandring som en följd av en uttorkningsperiod i trakterna
kring Kaspiska havet. Att en sådan verkligen ägt rum visade
sig ju också vid närmare efterforskning. Även i detta fall blir
det fråga om överbefolkning, tyngdpunkten försköts och detta
sannolikt mot väster. Därmed var också impulsen given till
en förskjutning även av periferien. Vågrörelsen fortplantade
sig genom sjöarna över Europas lågländer och slutligen nådde
en krusning även till våra vatten.
Så kan man tänka sig fågelarternas utbredningsområde
som resultat av ett växelspel mellan medelpunkt och periferi.
Ökas en art i centrum förskjutes gränserna utåt, minskas den
åter dragas förposterna in. Det förra har varit fallet med en
hel rad vatten- och sumpmarksfåglar, det senare med
blåkråkan, storkarna och de skånska svanarna. Överallt gäller
striden ungdomen, den, som ännu inte blivit rotfast. Ett
framåtgående fågelsamhälle skickar ut sitt unga släkte till nya
erövringar, medan ett tynande tager utmarkernas nya generation
till hjälp och låter de gamla dö bort av ålderdomssvaghet.
Det är detta sistnämnda förhållande som föranlett den
bekanta jägaråsikten, att man må skjuta hur mycket som helst,
det finns i alla fall lika mycket. Den är alldeles riktig, när
det gäller centrala favoritlokaler för det vilda. Där strävar
naturen alltid efter att utfylla luckorna; om inte den egna
föryngringen räcker till, tas gränsmarkerna till hjälp.
Studerar man ett spridningscentrum, kan man göra en
del iakttagelser över trångboddheten. Kvismaren har ju blivit
ett sekundärt centrum för t. ex. rörsångaren. Överallt där
vassen är lämplig häckar fågeln. Men 1924 hade isen och
högvattnet härjat våldsamt i de gamla ruggarna, varför en
del voro nödsakade att bygga i videbuskar och i ung
björkskog. Helt säkert skedde en utvandring det året. En annan
art, sävsångaren, häckar alltid på lämpliga lokaler, men därtill
kommer också en obetydlig skara, som nödgas bygga och
uppehålla sig i rågfälten. Det finns ju gott om sådana lo-
2 — 3157. Fauna och Flora igji. Häft. i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
