- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugosjätte årgången. 1931 /
26

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Comments? |   

Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 6

B. LJUNGQVIST

studera dem. Om man däremot oförsiktigt närmar sig dem,
försvinna de med en sådan hastighet, att man måste uppge
all tanke på att förfölja dem. Under flykten och eljest, när de
förflytta sig, kasta de sig från trädstam till trädstam med långa,
kraftiga språng, de springa eller klättra aldrig på trädens
grenar.

Ullmakins föda består alltid av späda bladknoppar. Även
om skogen är full av frukter, som de andra lemuriderna räkna
som läckerheter, håller sig dock ullmakin till sin bladdiet.
Bukpartiet upptar även mycket större plats hos dessa apor än
hos de frukt- och insektätande släktingarna. Bröstpartiet är i
följd härav litet och förträngt, varför dessa djur omöjligt kunna
vara uthålliga klättrare.

Jag har vid flera tillfällen med infödingarnas hjälp fångat
ullmakin levande. Det går till så, att man ljudlöst smyger sig
på dem utrustad med ett långt bambuspö med en snara i
änden. Utan att störa djuren föres snaran upp i höjd med deras
sittplats. Nu åstadkommer man ett svagt prassel, och när ett
av djuren tittar fram, för man snaran blixtsnabbt över huvudet
på det. Ullmakin nekar emellertid att äta i fångenskap, det
går ej ens att locka den med de finaste frukter. En liten unge
uppfödde jag med mjölk i några veckor och hade möjligen
kunnat lära detta unga djur äta mera allmän föda, men tråkigt
nog kom det bort för mig en natt, då det lyckats lösgöra sig
från sitt band.

Ullmakin föder en unge i mitten av november.

Lepilemur kallas på Östmadagaskar för Varika kely (liten
apa), den i väster förekommande, något avvikande formen
kallas där Hataka. Detta ord kommer av verbet mihataka —
hålla sig för sig själv, avskild, ensam. Namnet anger alltså
denna halvapas karaktär. Den lever aldrig tillsammans i
flockar, inte heller i familjer som eljest de flesta av dess
släktingar. Träffar man någon gång två tillsamman, är det mor
och unge. Att hatakan är osällskaplig och med våld håller
påträngande individer från livet visa de alltid sönderslitna
öronen. Man finner sällan ett fullvuxet exemplar med hela

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 23 18:24:51 2007 (jr) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faunaflora/1931/0032.html

Valid HTML 4.0!