Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 B. LJUNGQVIST
långa hopp, men stannar alltid efter varje nedslag för att samla
sig till nästa hopp.
Hatakans hela uppträdande ger intryck av stor tafatthet
och hjälplöshet. Härtill bidrager säkert den klumpiga
kroppsbyggnaden, den korta halsen och de dumma, uttryckslösa
ögonen, där man inte kan iakttaga den minsta lilla skiftning.
Detta intryck ökas när man ser djuret äta. Det håller maten
med händerna, men då det inte kan röra de fyra fingrarna
oberoende av varandra, verkar det valhänt, och det tappar ofta
maten. Man kan knappast påstå, att det har något vackert
bordsskick.
Hatakan har inte förstånd nog att vara rädd. Man kan
fånga den med bara händerna, och den sätter sig då sällan
till motvärn, möjligen spottar och fräser den och slår med
händerna, som om den ville dela ut örfilar. Väl fångad sluter
den sig till människan på ett rörande, hjälplöst sätt. Hatakan
äter liksom ullmakin ej i fångenskap, möjligen förtär den lite
bananer men ej tillräckligt för att uppehålla livet.
Den i väster levande formen av Lepilemur föder sin unge
i slutet av september. Jag har inte haft tillfälle att noggrant
iakttaga, när de i öster levande arterna föda, men av ungarnas
storlek att döma håller jag för troligt, att det sker samtidigt
med släktingarna i väster.
Hapalemur kallas på sydöstkusten för Halo. Den lever
helst i närheten av bambusskog. Där intar den under natten
sin föda. Under dagen håller den till i storskogen. Flera
gånger har jag under morgonturer mött en familj av dessa
apor, som kommit från sin tidiga frukost för att bege sig upp
i urskogen. De klättra då inte i träden utan följa gärna en
stig. De röra sig lätt på marken med långa språng liksom en
hare. Inkomna i skogen gömma de sig i ett högt träds
lummiga krona och tillbringa där sin dag.
Ehuru denna apa helst föredrar bambusskogen,
förekommer den också inom vissa kustskogar, där bambus helt
saknas. I en skog söder om Farafangana på sydöstkusten, i
omedelbar närhet av havet, träffade jag på flera familjer. Tidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
