Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
B. LJUNGQVIST
huvudsakligast av de stora kackerlackorna, som förekomma så
talrikt i skogarna. Enligt infödingarnas utsago fångar också
microcebus möss och skall till och med lämna skogen för att
fånga smågnagare. Jag har ett par gånger fått djur, som
infödingarna fångat ute i rismarkerna. I slutet av oktober födes
en unge. Dessförinnan har honan byggt ett litet klotrunt bo,
omkring 15 cm. i diameter. De få bon jag iakttagit ha alla
varit byggda i snårskogen, i skogens utkant, endast 2—3 m.
över marken. Boet användes bara under ungens uppväxttid.
Anledningen till att microcebus såväl som opolemur bygger
bo får antagligen sökas däri, att djurens kroppsbyggnad gör
det mindre ägnat att bära sina ungar på ryggen.
Under parningstiden bli testiklarna oförhållsmässigt stora
ungefär som en valnöt för att sedan återtaga normal storlek.
Microcebus trivs bra i fångenskap. Den är lätt att föda,
äter gärna kokt ris, bananer och socker, bäst tycker den dock
om insekter och visar alltid det största intresse vid varje
surrande ljud. Vid ett tillfälle fångade jag en dräktig hona och
hoppades att få studera djuret under denna intresseväckande lid.
Hon kastade dock fostret, innan det var fullgånget. Ett
annat exemplar, som fort blev mycket tamt, förde jag med mig
levande till Europa. Den följde mig överallt inkrupen i
rockärmen. När jag på hemväg passerade London, skänkte jag
den till Zoological Garden, där den ännu lever.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
