Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
litteratur
smågrupper blivit, t. ex. priapulider, dit bl. a. en av Östersjöns
intressantaste reliktformer, Halicryptus spinulosus, hör.
Med tillfredställelse noterar man att den systematiska
uppställningen, som med lätthet överskådas i en utförlig och väl uppställd
innehållsförteckning på 8 sid., helt följer moderna principer.
Sålunda finner man, väl för första gången i engelska läroböcker,
echinodermer, enteropneuster och tunicater sammanförda.
Svampdjuren ställas som eget underrike, Parazoa, vid sidan av de övriga
flercelliga djuren. Arachnida ha fattats i väl vidsträckt bemärkelse,
då dit även föras Xiphosura (moluckkräftor), pantopoder och
tardi-grader.
Illustrationsmaterialet är rikligt, inalles 458 figurer, instruktivt
och väl valt, även om det i rent framställningstekniskt avseende ej
höjer sig över vanlig engelsk läroboksstandard.
De för grupperna anförda representanterna synas vara valda
med påtaglig omsorg och med hänsyn till nordeuropeisk fauna, dock
är det en olägenhet att i regel blott släktnamn anföras i texten.
Artnamn möter man knappast mer än under figurerna och då städse
utan auktorsnamn. Som en verklig brist i en så relativt utförlig
framställning som denna må särskilt anföras att, med undantag i
företalet, hänvisning till litteraturen å området saknas. Det skulle
varit en väsentlig fördel för läsaren och underlättat ett fortsatt
djupare inträngande i ämnet att ha fatt de viktigaste arbetena över
de skilda djurgrupperna anförda.
Framställningen är mycket lättläst, även om den mången gång,
av naturliga skäl, måste bli starkt koncentrerad. Det väsentliga
synes i allmänhet vara väl framhävt, och man kan utan tvekan
säga att arbetet utgör ett mycket värdefullt tillskott till
lärobokslitteraturen. „ „ ,
5. Bock.
Ilmari Välikangas & Olavi Hytönen: Die Vogelberingung in
Finland im Jahre 1930. Helsingfors 1932.
I denna publikation lämnas en intressant redogörelse över
vunna resultat av ringmärkningen av fåglar i Finland. Då det
framförallt är återfinnandet av fågelarter på längre avstånd från
märkningsplatsen, som belyser flyttningsvägarnas längd och
sträckning, tillåta vi oss att referera några exempel härpå. Kråkorna
flytta från Finland, dels över Sverige, dels längs hela södra
Östersjökusten. Starar och bofinkar träffas liksom de svenska i Holland
och Belgien om vintern. En trädpiplärka och två trädgårdssångare
ha träffats i Italien. En törnsångare har däremot funnit sin väg
till Polen. Snöskatorna äro, såsom våra, oregelbundna med fynd
såväl i Frankrike som i Tjeckoslovakiet. En rödstjärt har under
sin femte flyttning träffats i Italien. Av rödhake omtalas 2 fynd
från Italien, 1 från Algeriet, 1 från Spanien och 1 från Schweiz.
Av tornfalk omtalas två fynd, det ena från Polen, det andra från
Italien, genom vilket sistnämnda vårt eget sydligaste fynd av denna
art (från Pyreneerna), som omtalats i föregående häfte, slagits. En
sparvhök har också träffats i Polen och en havsörn från Åland i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
