Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i oo
einar lönnberg
den, nära sex meter lång, med små plirande ögon på sidorna
av det nästan meterbreda gapet.»
De ovannämnda svenska deltagarna i detta storfiske voro
nu till sin ovanskliga heder fosterländska nog att tänka på
Riksmuseum och beslöto att skänka sitt sällsynta byte för att
monteras där såsom ett märkligt skådeobjekt. Det gällde
därför att genast skrida till arbete för att rädda skinnet, innan
det hann taga skada i värmen. Arbetet sattes i gång och:
»Vid facklors sken, i nyårsnattens havsljumma mörker flåddes
skinnet från späckmassorna, som följande morgon bildade en
stearinglänsande kulle på stranden.» Man kan gott tänka sig
att detta var ett påkostande och ansvarsfullt arbete att genast
under nattens timmar taga itu med efter hela dagen ute på
havet. Det gällde också att ständigt övervaka medhjälparna,
så att de ej i hastigheten kapade av en fena eller skuro hål
på huden. Att det var mödosamt kan man också förstå därav,
att huden omedelbart efter avflåendet lagd i en trälår vägde
538 kg. Denna trälår med huden insaltad fraktades sedan
med en lastbil till järnvägens ändstation och därifrån med
tåg till Mexico City, varest direktör Graffman med sitt
folk i tändsticksfabriken tog hand om den. Efter
instruktion av hrr Fröderström och Hultén blev den där rengjord
och avputsad, så att dess vikt nedbragtes till 247 kg.,
varefter den omsorgsfullt inpackades i alun och salt i en stor
tunna för att skeppas hem till Sverige. De mexikanska
myndigheterna voro nämligen vänliga och tillmötesgående nog att
lämna licens för dess utförande. Frakten hem tog längre tid
än beräknat, och det var därför med stor spänning, jag
väntade på ankomsten av detta värdefulla museiföremål och
undrade, hur det skulle lyckas att få fram det i gott skick. När
huden slutligen kom fram, kunde man redan vid första
ögonkastet se, att allt var friskt och i bästa tillstånd, vilket också
till alla delar bekräftades vid närmare undersökning. Det var
nu först preparator Erikssons sak att med biträde av
vaktmästare Sjöberg taga hand om den närmare prepareringen
och beredningen. Sedan blev det konservator Jansson, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
