Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT LODJUR i ÅNGERMANLAND
’33
ligtvis många hårda ord om detta förfärliga rovdjur. En
människoätande tiger kunde knappast ha beledsagats med
kraftigare uttalanden än dem, några av dessa artiklar innehöllo. Det
skall dock tacksamt erkännas, att det också på sina håll
fälldes yttranden, som reducerade saken till riktigare
proportioner. I varje fall torde dock några direkta upplysningar om
vissa fakta ej vara opåkallade.
I överensstämmelse med gällande författningar tillvaratogs
det skjutna lodjuret för statsverkets räkning av landsfiskalen
i Nylands distrikt och nedsändes till Riksmuseum. Där vägdes
det genast, och det visade sig då, att det farliga rovdjuret,
som ingjutit in sådan skräck, ej hade större vikt än 8 kg. 8
hekto. Således ingalunda någon särdeles imponerande vikt.
Trots lappgummans »sakkunniga förklaring» befanns det vara
en hanunge, ännu ej årsgammal utan född på försommaren
1932. Den var långtifrån fullvuxen och trots det,att det skulle
varit ungefärliga tiden för loarnes parningstid var testiklarnas
längd blott 16 mm. och deras tjocklek 7 mm. Vad historien
om, att lodjuret ifråga skulle ha anfallit och att detta endast
lyckligen avvärjts genom skottet, angår, så bör det framhållas,
att det dödats av ett skott, som gått tvärs igenom bröstkorgen
från sida till sida. Uppgiften om det förmenta anfallet är
sålunda fullständigt grundlös, då loarne ej ha för vana att springa
sidledes som krabbor.
Lodjuret har, på grund av att arten är i det närmaste
utrotad i vårt land, varit fridlyst sedan 1927. Nämnda år
dödades dock 7, 1928 och 1929 rönte 3 vardera året samma öde.
För 1930 är det ej känt, om någon lo dödades, men 1931 blev
en skjuten och 1932 åter en.
I Norrbottens län finnes endast ett ytterst ringa antal loar.
Det kan rent av ifrågasättas, om de äro så många, att en
regelbunden fortplantning kan äga rum där. Visserligen har
det hänt, att en eller annan kommer över från finska sidan,
men även det inträffar endast med långa mellantider.1 I syd-
1 En berättelse om en »varglo», som stod att läsa i Norrbottenskuriren
för den 27 mars 1933, kan med full säkerhet sägas ej kunna hänföra sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
