Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
smärre meddelanden
Längsta 93,6, kortaste 78,5, bredaste 62,4, smalaste 53,2,
tyngsta 24,830, lättaste 15,010 mgr. Anser f. fabalis 25 ägg i 5
kullar.
Medeltal: 83,76 X 56,2.
13,184 mgr.
Längsta 88, kortaste 76,8, bredaste 58,9, smalaste 52, tyngsta
14,430 mgr, lättaste 10,730 mgr.
Om också längdmåtten för dessa två arter ibland äro nästan
lika torde dock breddmåttet för A. fabalis aldrig gå upp till 60 mm.
Skalet hos A. fabalis är dessutom tunnare och i följd därav väga
äggen väsentligt mindre — aldrig väl upp till 15 gram ens.
Dessutom är skalytan hos Anser fabalis under lupen mycket finare
— grundare gropar och lägre upphöjningar. Ofta kan man redan
med fingrarna känna skillnaden mellan dessa två arter.
Helsingfors den 16 mars 1933.
Ernst Wasenius.
En glupsk groda,
I Sydamerika finnes ett släkte av mycket stora grodor,
Ccrato-phrys, av familjen Cystignathidae, vilken är fördelad mellan den
neotropiska och australiska regionen. Dessa grodor hållas rätt ofta
i zoologiska trädgårdar på grund av sin storlek och ofta brokiga
färger, men kanske också på grund av sin goda aptit. De kallas
stundom horngrodor på grund av ett hudutskott ovanför ögat.
Nyligen har C. W. Parsons (i Nature) omtalade ett ganska intressant
exempel på dessa djurs glupskhet. Fyra exemplar av en
Ceratophrys,-axl (vilken säges ej, men möjligen var det C. dorsata, emedan
den är bland de största) hade inköpts till zoologiska institutionen
vid universitetet i Glasgow och samtidigt även två alligatorungar.
Alla dessa sattes i samma terrarium och tycktes trivas och ej bry
sig om varandra. Båda åto föda, som bjöds dem. Ceratophrys
tyckte särdeles bra om vanliga grodor, alligatorerna åto köttbitar
och maskar. Ceratophrys-grodorna grävde ned sig i hålor, som de
ha för vana, under det att alligatorerna plägade tillbringa sin tid
nere i vattnet eller solande sig. Allt tycktes gå sin lugna gång,
men så skulle en dag alligatorerna föras över till ett nytt eget
terrarium. Man fann då till sin förvåning, att deri ena av dem
hade spårlöst försvunnit under sista natten. Hur man sökte fanns
den ej. Då »horngrodorna» ha, som sagt, ett stadgat rykte för
sin glupskhet, blevo de misstänkta och undersöktes med
röntgenbelysning. En av dem visade då i sitt inre en mörk skugga, som
vid närmare granskning fanns vara den försvunna alligatorungen.
Dess mått voro totallängd 275 mm , därav svanslängd 150 mm.,
största bredd 31 mm. Horngrodans längd var 130 mm. och hennes
största bredd var 88 mm. Slutorden i berättelsen lyda: »Det
återstår blott att säga, att grodan smälter sitt ovanliga mål med
största välbehag!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
