- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugoåttonde årgången. 1933 /
164

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

iö4

eric ahlstedt

man alltid kunde finna färska bongospår. Mycket riktigt, vi
fingo fatt på ett stort färskt spår, vilket jag, med tillhjälp av
min svarte kikujuspårare, Njuguna, följde under omkring 2
timmar, innan jag kunde nedlägga den. Många äro de
småsaker man då måste fästa sig vid; bongon smyger fram på
de mest svårframkomliga ställen, då den betar under den sena
efternatten och tidiga morgonen. En knäckt kvist, en bruten
stjälk, ett avbitet bladskott kan, om förbisett, leda till att man
helt förlorar spåret. Bongon har som den stora Kudun, en
speciell växt eller buske, vars blad den föredrager framför alla
andra. Växten har tjocka, saftiga, köttaktiga blad och har en
för sig karakteristisk doft, som kanske i någon mån bidrager till,
att bongon så förvånansvärt säkert kan gå från planta till
planta och äta av de unga skotten, som ofta kunna vara helt
dolda av större buskar. Vanligen stöter man bongon, utan att
man själv vet det. Det är nu hundarna, som komma till nytta
och hjälp. Genast de märka den helt färska vittringen av den
uppstötta bongon, börjar drevet och efter ett tiotal minuter
blir det ståndskall, och då gäller det att kunna förflytta sig
mycket fort, för att hinna fram, medan bongon ännu är
upptagen av hundarna. Uppför sluttningar, där man måste klättra
lika mycket med händerna som med fötterna; ned på andra
sidan, och då kommer gärna byxbaken emellan; över en bäck
i iskallt, meterdjupt vatten, upp på andra sidan o. s. v., tills
man kommer inpå bongon omgiven av hundarna. Bongon är
ett utsökt vackert djur; i den rätta omgivningen med
jätteormbunkar, lav- och mossbelupna träd och palmer och ett
ofta halvmetertjockt, mjukt mosslager, där den då sjunker
ned fotsdjupt, är den en syn för gudar. Jag glömmer aldrig
anblicken av den första bongon, jag såg och sköt; den är svår
att beskriva, den måste ses.

Denna metod vid jakt av bongo är den, som påminner
mest om älgjakt, och ur sportjägarsynpunkt anser jag
bongojakten vara den trevligaste, mest intressanta och påfrestande
jakt vi ha ute i Ost-Afrika eller rättare Kenya-kolonin.

En annan möjlighet att skjuta bongo är att spåra och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:24:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1933/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free