Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN EGENDOMLIG VARIETET AV ORRTUPP 169
liga raserna mindre lyrformiga och ej heller så långa som hos de
europeiska. Hos dessa mera primitiva orrar skulle man kunna
vänta sig, att något fanns kvar av teckningen på de undre
stjärttäckarne. Från tillgängliga beskrivningar i litteraturen
kan man dock ej finna någon uppgift härom. Då det ju dock
skulle vara av intresse att få klarhet i denna sak, skrev jag
till hr B. Stegmann och frågade, om de stora samlingarne i
Leningrad kunde lämna någon upplysning i denna fråga. Han
svarade vänligen, att däribland ej fanns något enda exemplar,
som hade så stora fläckar på de undre stjärttäckarne, som
här omtalade orrtupp, av vilken en fotografi översänts. »Dock»,
tillägger hr Stegmann, »ha vi några exemplar med helt små
fläckar, men dessa härstamma från skilda trakter, t. o. m. från
England.» Av detta meddelande kan man draga den
slutsatsen, att i regel detta atavistiska drag utan att vara bundet
till någon viss ras av orre, helt sällan visar sig och ej ens är
vanligare hos de mera primitiva. Tydligtvis kan det dock på
något ställe visa sig oftare, såsom framgår av ett fortsatt
meddelande av hr Stegmann. Han omtalar nämligen, att en
skogstjänsteman i guvernementet Kostroma (vid övre Volga,
nordost om Moskva) förra året visat honom en fotografi av
ett stort antal orrtuppstjärtar, uppsatta på väggen i en
jakthydda i den ordning, som fåglarne skjutits, och dessa visade
nästan alla svarta fläckar på de undre täckfjädrarne. Hos
några voro t. o. m. dessa fläckar mycket större än hos vårt
här beskrivna exemplar. Härav tycks det framgå, att denna
atavistiska mutation kan bliva ärftlig och härigenom bliva
mer eller mindre talrik i en viss trakt. Detta skulle sålunda
kunna sägas på sätt och vis vara en analogi till den av
Schaanning från sorlandet i Norge beskrivna
»Bjerkreimor-ren», ehuru denna senare är en mutation i albinistisk riktning
och naturligtvis ej har några atavistiska grunddrag. Likheten
inskränker sig alltså blott till ärftligheten av en mutation,
vilket dock har sitt intresse, då det gäller samma fågelart.
I jämförelse med vad ovan sagts om utvecklingen hos
våra orrtuppar till förvärvandet av helvita undre stjärttäc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
