Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur.
Abderhalden: Handbuch der biologischen Arbeitsmethoden. Abt. IX,
Teil 7, hft. 2. Rimsky-Korsakow: Methoden zur Untersuchung
von Wasserhymenopteren. 30 sid.
Man skulle kunna tro, att sådana insekter vilka likt
dykarebaggar, sländor m. fi. lägga sina ägg nere i vattnet, där skulle ha
dem tryggade mot anfall av parasitsteklar. Detta är dock
ingalunda fallet. Det hjälper ej ens, att de gömmas genom att
instickas i det inre av vattenväxter. Det finnes parasitsteklar, som
söka upp dem även under sådana förhållanden. I den här ovan
nämnda avhandlingen får man en intressant redogörelse för detta
och huru man skall söka reda på och känna igen de infekterade
äggen för att sedan kunna studera parasiternas utveckling.
Understundom kan procentsatsen av med parasitägg infekterade
dykareägg vara mycket stort. Förf. nämner ett fall, då 47 % av mer än
500 undersökta ägg voro infekterade. Andra parasitsteklar lägga
sina ägg i larver av flugor, nattsländor (»husmaskar») m. fl. Det
gives sålunda ett oerhört rikt fält för undersökningar både av
biologisk och embryologisk natur. Mången gång kan det finnas flera
parasitägg i samma värdsägg. Förf. illustrerar ett fall, då i ett
dykareägg 10 honor och 2 hanar av parasiten Frestwichia aquatica
utvecklats. Hanarna lära utvecklas av obefruktade ägg. Av en
översikt i slutet framgår att åtminstone ett io-tal av dessa
underliga parasitiska vattensteklar äro kända från Sverige.
Werner Ulrich: Fang und Züchtung von Strepsipteren. 69 sid.
Den här behandlade insektgruppen, Strepsiptera, eller vridvingar,
som det svenska namnet lyder, är också parasitisk och dithörande
arter ha en ännu konstigare utveckling än parasitsteklarna. De
båda könen äro alldeles olika. Hanen har rätt stora vingar,
hopläggbara som en solfjäder, och motsvarande det bakre paret. Av
det främre paret finnas blott små rudiment. Han har vidare ögon
och antenner väl utvecklade. Honan är däremot under hela sitt
liv parasit inne i värddjurets kropp (vanl. gaddsteklar men även
homopterer). Som tillpassning härtill har hon undergått en stark
reduktion, så att hon nära nog blott utgöres av en säcklik
fortplantningskropp utan vingar, ben, antenner eller ögon. Den
befruktade honan föder levande ungar i ofantlig mängd. Man har i
vissa fall beräknat över 2,000. De sålunda framkomna larverna
äro i sitt första stadium rörliga. Då de på ett eller annat sätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
