Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett bidrag till enkelbeckasinens
fortplantningsbiologi.
Av
Erik Rosenberg.
nkelbeckasinen (Capella g. gallinago L.) hör
i fortplantningsbiologiskt avseende till de
allra mest studerade fågelarterna. En
oändlig mängd iakttagelser har offentliggjorts om
hans säregna flykt om vårkvällarna, då han
låter de yttre stjärtpennorna frambringa ett
surrande eller bräkande ljud. I och med detta — jämte
beskrivning av övriga läten under leken — ha dock
iakttagelserna stannat. Vid genomgång av tillgänglig in- och utländsk
litteratur har ingenting kunnat påträffas om beckasinens sätt
att uppföda sina ungar, en nog så intressant detalj i denna
trevliga fågels biologi. Detta är ju ej att förundra sig över.
Lika lätt att iakttaga, när han flyger eller sitter på ett
upphöjt föremål, lika svår är han att upptäcka på marken.
Den flitige iakttagaren vet dock att i skymningen vakta ut
honom, när han kommer fram på öppna dyplättar för att
söka efter föda, likaså har nog en och annan reda på, att
han även om dagen kan vara i verksamhet, ifall han känner
sig fullt ostörd. Detta sistnämnda förhållande, nämligen att
beckasinen visar sig öppet, inträffar framför allt om hösten,
sedan han lämnat de fuktiga starr- och gräsängarna, vilka
utgjort hans tillhåll under våren och försommaren, men nu torkat
ut och ej längre erbjuda någon trevnad, och uppsökt de av
lågvattnet blottade, vegetationsfria dystränderna. Under den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
