Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
erik rosengren
spovar, närmare 100-talet unga vipor m. m., varför
uppmärksamheten snart drogs ifrån enkelbeckasinen.
Det var en mycket varm dag, därhemma visade
termometern 25° i skuggan, men härnere var det förvisso hetare,
så som solen låg på den jäsande gyttjan. Just som jag skulle
till att bryta upp från mitt obekväma gömställe, närmare
bestämt kl. 2,45 e. m., syntes två beckasiner komma fram ur en
kalmusrugge och gå ut på dyn. Det var ju ingenting, men i
deras sällskap uppenbarade sig två små lustiga figurer,
becka-sinungarna! På sin höjd kunde de vara två dagar gamla. De
bestodo av två lika stora klumpar staplade på varandra, en
som var kropp och en som var hals och huvud. Där de
traskade omkring liknade de kivis i miniatyr.
Jag trodde det var fråga om en hel familj, men blev
hastigt tagen ur den föreställningen. När en av ungarna kom
intill den ena fullvuxna, greps han av dennes näbb och blev
föremål för en ganska kraftig misshandel, som slutade med
att han slogs omkull i gyttjan. Tilltaget observerades
emellertid snart av den andra vuxna beckasinen, som jag tog för
ungarnas moder. Denna intog en mycket högrest ställning,
satte stjärten rakt i vädret som en upprörd vattenrall och
rusade på den elake beckasinen och gav honom en kraftig
knuff, varvid han genast tog till harvärjan. Han höll sig
senare på avstånd, närmade han sig, blev han genast
bortmotad. Ungen hade inte tagit någon skada, utan reste sig
och gick omkring som förut med små värdiga steg, ungefär
som en väluppfostrad gosse i söndagskläder.
Ingen av ungarna pickade efter föda, utan båda gingo
med högrest hållning och framsträckt näbb och verkade rädda
för att smutsa ned sig. Då den gamla beckasinen — modern
•— började stöta med näbben i gyttjan, drogo de sig i hennes
närhet. Hon borrade och stötte ivrigt, men plötsligt drog hon
upp näbben någon tum över ytan och stod stilla som en
staty. Härvid stegade genast en av ungarna fram, ställde
sig sida vid sida med modern och plockade i sig ett litet
ljus-rött föremål, troligen en mask av något slag, ur hennes näbb-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
