Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett bidrag till enkelbeck asinens fortplantningsbiologi 271
Beckasinen är anpassad till att söka sin föda nere i
gyttjan. Med sin långa näbb kör han upp och ned tills den
känsliga spetsen träffar något ätbart, varvid han med ett
behändigt ryck låter detta åka rakt upp genom näbben in i
svalget. På dessa ryck ser man, hur stor framgång han har
i sitt arbete, näbben drar han nämligen inte upp på långa
stunder, när han är i tagen och dyn är lös. Att denna
egendomliga födkrok är lönande, är lätt att förstå, då man vet, hur
fet beckasinen är om hösten. Men konsten är svårlärd.
Om någon reflekterat över, hur de små beckasinungarna
reda sig, vet jag inte. Jag har i fall inte gjort det. Man
kunde emellertid ha tänkt sig, antingen att ungarna till en
början med tillhjälp av synsinnet plockade till sig små kryp
bland tuvor och gräs eller att de som de gamla stötte med
sina små näbbar i dyns själva ytlager. Av ovanstående
iakttagelser framgår dock, att ingendera av dessa »förmodade
förmodanden» ha någon grund i verkligheten, ehuru det ändock
ligger något i det förstnämnda. Beckasinungen är från första
stund aktiv i anskaffning av föda, men förtär ingenting annat
än maskar och kryp från gyttjans djup. I början anlitar han
synsinnet och plockar födan ur näbben på modern, som dragit
upp den ur dyn. Först efter en 14 dagars lärotid eller mer
kan han använda sitt känsliga näbbinstrument på egen hand
och på det sätt som är beckasinerna eget.
En beskrivning över beckasinungars uppträdande finnes
verkligen i litteraturen, nämligen i O. & M. Hetnroths arbete
> Die Vogel Mitteleuropas» (Bd. Ill, p. 38). Det gäller här
iakttagelser av med konst framkläckta fåglar, men framställningen
är ändock av intresse. Beckasinungarna plocka icke genast
föda på vanligt kycklingvis heter det, utan taga födan —
utlagda småmaskar och myrpuppor — »mit eigentümlich
seit-lichen Kopfbewegung gewissermassen mit dem Schnabelwinkel».
Detta varar emellertid blott 2 till 3 dagar, sedan plocka de
direkt upp födan från marken, heter det vidare.
Sedan jag tagit del av Heinroths beskrivning, kommer
jag att tänka vidare över mina iakttagelser i naturen. Första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
