Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utanför stadsporten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FAUST och WAGNER.
FAUST.
Från is är strömmars och bäckars lopp
av huld och livande vårblick lossat,
och dalen grönskar av nyfött hopp.
Den gamle vintern, vars makt han krossat,
drog sig i skrovliga bergen opp.
Än frestar flyktingen gagnlös fejd
och kastar hagelskurar strida
i ränder över den grönskande nejd;
men vitt vill solen nu mer ej lida,
nej, bjärta färger vill hon väva
i allt, och allt skall leva och sträva.
Än sakna ängarna blommors släkt;
då ger hon dem mänskor i prydlig dräkt.
Låt ögat åter till staden ila
från dessa kullar, där nu vi vila.
Ur porten, som blickar så allvarsam,
tränger en brokig skara fram,
och alla sola sig nu som bäst,
de fira herrens uppståndelsefest,
ty se, uppståndna äro de själva!
Ur kvava kamrar i trånga kojor,
ur hantverks- och yrkeslivets bojor,
ur gränders trängsel, där hopen kravlar,
som tryckt i stoftet av tak och gavlar,
ur kyrkornas vördnadsbjudande natt
de alla i livet framgå glatt.
Och se! kring lundar och ängar sprider
sig vimlet, delat i strömmars mängd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
