Print (PDF) - On this page / på denna sida - Grannfruns hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MARGARETA.
Nej, det går ännu icke an.
MEFISTOFELES.
Nåväl, en älskare, om ej en man;
en sådan i famn är den bästa gåvan,
som nånsin en flicka kan få från ovan.
MARGARETA.
Men landets sed är icke så.
MEFISTOFELES.
Sed eller ej, så kan det gå.
MARTA.
Men fortsätt att förtälja då!
MEFISTOFELES.
Jag stod invid hans bädd - en bild av bristen,
en sophög ej, men ruttet strö och strå.
Emellertid - han dog som kristen
och tycktes ångerfull förstå,
att han på långt när ej gjort upp för sin förtäring.
Han skrek: »jag hatar mig ur djupet av min själ,
som rymde så från hustru och från näring,
det minnet pinar mig ihjäl.
Giv mig din tillgift, hustru, här i livet!»
MARTA (gråtande).
Du gode man, det är dig ren tillgivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
