Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur sorgespelets andra del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med ord av största våda, värsta hån!
Natur är synd, och ande Satan,
och tvivlets fule Leviatan
är deras lönskalägers son.
Ej så hos oss! - I kejsarns gamla länder
blott tvenne släkter uppstått, tvenne ständer
som värdig tronvakt, stark och skön:
det är de helige och adeln,
mot varje storm de kämpa högt i sadeln,
och stat och kyrka taga de i lön.
Men pöbelvänligt sinne träder
hos villoandar upp mot oss -
där är det trollpack, där den kättartross,
som ödelägger land och städer.
Mefistofeles genmäler med en svidande snärt
åt tidens lärdom, vars språkrör kanslern är. Snärten
är lång nog att träffa kanslerns avkomma i
många led. Kunskapens förmåga att utveckla själsanlagen
visar sig även i den blomstring han ger
åt dumheten. Den kunskapsrika dumheten är det
mest uppblåsta och självkära i världen, och mer
än en filosof har anmärkt, att där är mänsklighetssinnets
hårdaste hämsko. Det klara huvudet
och det varma hjärtat, som med kunskapens hjälpmedel
gå ut i världen, sträva, ju högre odlade
de äro, dess ödmjukare och innerligare eller, för
att nyttja den fromme kanslerns ord, dess pöbelvänligare
att trygga en mänskligt värdig tillvaro
åt alla och överskattar icke skillnaden mellan det
vett, som uppammats inom skolans väggar, och
det, som uppvuxit där utanför. Den skolade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
