Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur sorgespelets andra del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är självsvådliga, överförfinat sinnliga bilder
han där ser, det kan icke nekas; men linjernas
klarhet, stämningens enhet, tavlans glada solljus
breda oskuld över den yppiga fantasileken och
tyda på ett mänskligt liv, som ej är splittrat i
sig själv. Men här, i verkligheten åter, hur
otrevligt! Spetsbågar och skumma valv, fula
kroppar, som aldrig övats i gymnisk lek, förkomna
själar, som aldrig skakat på lärosatsers boja, och
luften full av häxbålens ångor och det dualistiska
vanvettets rysliga skepnader! Homunculus ömmar
för den sovande. Skall han vakna till denna verklighet?
Det skulle döda honom. Nej, bort härifrån
till frihet och skönhet, till enhet och samklang!
Upp till Hellas!
Mefistofeles vill det icke: han har vedervilja
för antiken. Men Homunculus retar hans nyfikenhet
med en vink om att även Hellas har sin Valborgsnatt
och även den forngrekiska inbillningskraften
sina vidunder. De bryta upp och föra den
slumrande Faust genom rymden till hans längtans
land och tidevarv. Wagner står övergiven. Vad
skall han svara studenterna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
