Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur sorgespelets andra del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i odödlig ungdom trycka
desse hulde till vårt bröst!
NEREUS.
Det sköna bytet må er fägna,
och bilden ynglingen till man!
Men jag kan ej som gärd er ägna
vad endast Zeus förläna kan.
Den våg, som gungar eder ständigt,
ger intet stöd åt evig tro;
nej, sätten dem i land behändigt,
sen känslan gycklat sig till ro.
DORIDERNA.
Vi älska er, fagre svenner, ömt,
men ack! oss ödet vill skilja.
Om evig kärlek hade vi drömt:
han var ej gudarnes vilja.
SKEPPSGOSSARNE.
Men hugnen I så, som I hittills gjort,
de gossar från däckad tilja,
så aldrig ha vi ett bättre sport
och intet bättre vi vilja.
Vid åsynen av Galateia krossar Homunculus
hänryckt sitt glas mot hennes snäcka och flyter
som eld ut över vågorna. Så har hans trängtan
återförenat sig med den Eros, som genomtränger
skapelsen, och då han för idealet offrar sin tillvaro,
är han viss om att återvinna denna i högre form.
Faust kringvandrar och frågar efter Helena.
Sfinxerna visa honom till centauren Kiron. Han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
