Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur sorgespelets andra del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty medan de ännu voro i skeppet, hade Menelaos
med skum uppsyn tillsagt sin maka, att hon
efter landstigningen skulle ila före honom med
hästars spann över Eurotas’ fuktiga ängar till
konungaborgen, där mönstra tjänarinnorna och låta
dem framställa trefot, kittel, skålar och slipad egg.
Han vill fira hemkomsten med ett offer. Men har
han sagt vilket?
Nej. »O ve,» ropar Forkyas, »du, o drottning,
är det utsedda offret, du och dessa dina tärnor.»
Koren fasar; drottningen står lugn, men sorgsen.
På Forkyas’ vink frambära dvärgar det guldhornade
altaret. Yxan ligger blänkande över silverranden,
vattenkärlen stå fyllda, och ett kostligt
täcke, varpå drottningen skall mottaga dödshugget,
utbredes. Helena bidar sitt öde med undergivet
lugn; men funnes frälsning, tacksam skulle hon gå
den till mötes.
Då mäler Forkyas, att under de år Menelaos
kämpat utanför Troja, har där borta i norr, i
bergen kring Eurotas’ källor, en utländsk hövding,
kommen från nordens natt, byggt sig ett ointagligt
fäste och gjort landet skattskyldigt. Där är frälsning,
och där - säger Forkyas med en blick på
koren - finnas friske ljuslockige ynglingar, doftande
- tillägger hon med en blick på Helena -
som Paris, när han kom drottningen för när.
Trumpeter smattra och vapen glittra i fjärran.
Menelaos, den svartsjuke och blodtörstige, nalkas.
Helena och koren fly med Forkyas som vägvisare.
Genom töcknet, som uppstiger ur floden och höljer
deras väg, tränger Eurotas’ svanars avskedssång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
