Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur sorgespelets andra del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När dimman skingrats, stå de häpna kvinnorna
på en borggård med underliga pelare, spetsbågar,
torn, gavlar, svalar och utsprång, brokiga sköldar
och fanor. Ur galleriet nedstiger ett tåg av grant
skrudade ynglingar och uppreser en tron med
tälthimmel. Borghövdingen, vars manliga skönhet
beundras av koren, leder Helena uppför tronens
trappor och knäböjer. Snart bjuder hon honom
intaga det lediga sätet bredvid hennes. Så har
hon för andra gången, och nu för sitt liv, nödgats
övergiva sin spartanske make. Hon, som vill vara
trogen, tvingas av ödet ur hjältefamn i hjältefamn.
Väl att hennes ögon icke ogilla skickelsens
val.
Menelaos, som rycker fram mot borgen, tillbakaslås
av Fausts germaniske stridsmän. Nordiska,
gotiska, sachsiska och frankiska svärd trygga hans
välde. Själv drager han till Arkadien att leva ett
drömliv med antikens kvinnoideal.
Helena rågar hans sällhet med gåvan av
en son:
Kärlek närmar ädla tvenne:
det är mänsklig lyckas höjd.
Kärlek gör de två till trenne:
det är salig gudafröjd.
Men Euforion är ett oroligt barn, en lekamliggjord
eter. Varje steg av hans spänstiga fot vill
slunga honom mot höjden, och till höjden trår
hans aning lika visst som hans brådmogna sinnelust
vill kyssa sköna läppar. Av sin helleniska moder
har han ärvt lemmarnes, men icke själens jämnmått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
