Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur sorgespelets andra del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som friska vindar
till leken opp!
Jag själv är jägarn
och I mitt vilt.
FLICKORNA.
Men ej behändigt
må jägarn fara,
ty bytet ständigt
sig önskar bara
att få dig famna,
du väne pilt.
EUFORION.
Se, skogen lockar
till sten och stockar!
Vad lätt man hinner
det fägnar minst;
vad hårt man vinner,
se, det är vinst!
I skogen griper han fatt den vildaste och
starkaste bland flickorna. Han vill kyssa motsträvig
mun och trycka sig till motspänstig barm;
men flickan försvinner i hans armar som en uppflammande
låga, och nu fattar honom oemotståndlig
lust till mer vidgade syner och rörligare liv än
som kunna bjudas honom av den arkadiska dal,
vari hans fader drömmer.
Klippornas dystra mängd
trängs här i skog och snår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
