Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur sorgespelets andra del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kraft, och då även magien sviker, och den ande
han manar låter honom ännu djupare röna sin
mänskliga vanmakt, står han där självmordet
lockar som frigörelse.
Men det är just denna inre strid, som gjort
honom värdig att av Herren kallas tjänare. Det
är också den, som fäst helvetets akt på Faust.
Mefistofeles vet väl, att det är de sannfärdiga,
eldiga och modigt strävande lynnena, som äro
farligast för mörkrets rike på jorden. Att tämja
en sådan själ och lära henne trivas i skarnet vore
en seger honom värdig. Ty avgrunden har ännu
aldrig lidit avbräck, men väl främjats av den blinda
tron och underkastelsen, likasom av den spetsborgerliga
likgiltigheten för idealet.
I Fausts förhållande till Margareta kämpar
vild sinnlighet med ren kärlek. Han flyr till
skogens ensamhet för att icke störta henne i
elände, men Mefistofeles återupptänder lustan till
hennes kroppsliga fägring, och hon faller - för
att i himmelen frikännas. Den heliga enfald, den
kärlek och genom kval till ädlaste mognad hunna
mänsklighet, som hon uppenbarar Faust, rena
honom för alltid från sinnlighetens slagg och
möjliggöra det nya liv, till vilket han stärkes av
naturens helande krafter och väckes av alfernas
sång. Hennes bild försvinner till en tid bakom
de skiften han genomgår, men för att vara hans
hjärtas gömda arlaskatt, och ständigt följa honom
hennes böner, att »den dunkla trängtan», som är
hans enda vägledare, må återföra den älskade i
hennes famn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
