Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mottagningen i himmelen. Mefistofeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underdånighet djärves han klandra den ifrån Herren
utgångna levande folkundervisningslag, som nämnes
förnuft. Undervisningen vidgar människans
synkrets och gör ju henne sålunda missnöjd med
den trånga krets, vari hon nödvändigt måste röra
sig. Mullvaden lever ett trevnare liv än världens
lille gud, som lik gräshoppan spänner vingarne
till himmelsflykt och lik henne städse hamnar i
skarnet. Vilket elände! Skall man gråta eller
skratta däråt? Mefistofeles, annars hågad att
skratta, är nästan färdig att torka en tår ur ögat.
Herren, som hatar ingen, ej ens förnekelsens
andar och bland dem allra minst skalken, åhör
den tvetydige människovännen med tålig nåd, men
spörjer ändå:
Har du ej mer att föredraga?
Kom du, som förr, blott för att klaga?
Är ingenting på jorden dig till lags?
MEFISTOFELES.
Nej, uselt var och är där hittilldags.
Hur ömklig mänskans lott! En jämmer utan ände!
Jag, själve fan, skäms öka slikt elände.
Mefistofeles ingår icke närmare på grunderna
för sin varkunnande uppfattning av människans
tillstånd. Han vaktar sig väl för att falla in i det
tråkiga. Det är honom nog att höviskt, såsom det
ägnar en djävul av börd och levnadsvett, hava
givit Herren ett stickord för det ofullkomliga, som
synes vidlåda hans skapelses storverk; det är
honom nog, att helvetets kyligt granskande, lyteletande
världsuppfattning fått stämma vid sidan av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
