Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mottagningen i himmelen. Mefistofeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej tveka att kyssa den vesälles läppar, om kyssen
göte underkastelse, ånger, tålamod, frid i hans
kvalda barm. Men Mefistofeles’ kvicka, uddiga
och fräcka uppsyn ingiver seraferna fasa. I tankestyrka
och självkännedom står han lika högt över
som i själsadel under denne Herrens forne älskling,
vars obotliga tredska vilar på den urbild för
världen, som han hyser inom sig och vill utdana
och i sitt högmod ställer över Guds.
Ty avgrundens hövding skönjer i världens,
framförallt i människosläktets gång och öden så
många lyten, som han vill bättra, så många lidanden,
han dömer onödiga. Det är en sak, som
djävlarne äro ur stånd att fatta: att den allsmäktige
överlåtit människan en mån av självstyrelse. Däruti
se de källan till allt elände. Att världens väv
varpades av hårdspunna lagar, det fatta och gilla
de, men det brokiga inslaget av mänskliga syften
och hugskott villar deras syn. En gåta är det dem
att Gud vill styra fria undersåtar. Mäktade Lucifer
tillvälla sig riket, förödde han denna mänskoätt
och skapade en annan, som, ledd av blind drift,
ginge snörrätt till det mål han utstakat. Som
konung vorde Lucifer envåldsherre; som tronkrävare
är han omvälvningsman.
Mefistofeles åter grinar överlägset och
försmädligt åt varje framtidsdröm, men är, om
han skall vara något, arvväldets man och talar
stundom med spefull salvelse om modern Natts
heliga rätt, som frånrånades henne av uppkomlingen
Ljuset. Han rosar det gamla kaos, då
världsämnena ännu icke spruttit ur sin sömn vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
