Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mottagningen i himmelen. Mefistofeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djup - ej känner han sig då så alldeles väl till
mods; men sans och hållning tappar han icke.
Oblygt, eller från helvetets synpunkt värdigt utan
like, uppbär han sitt kall. Till Mikael blinkar han
i förbigående: »Vad du i längden måste hava
tråkigt i denna sippa, förtvivlat sedesamma omgivning!»
Serafernas och kerubernas fägring synar
den snöde med lystna ögon och viskar till de närmast
stående, att de kunde bära något snävare livkjortlar
utan att såra hans smak. Vad under då, att
änglarne rygga och öppna bred väg för helvetets
förtroendeman, när han med djupa bugningar
nalkas maktens stol, för att även där, i dämpat
hån, nedlägga jäv mot tillvaron!
Vilka konstverk dessa bugningar äro! Mefistofeles’
framsida, från den högt kammade hornlika
locken ned till fotbjället, uttrycker vältaligt den
vördnad åsynen av Herren avtvingat honom och
den han som världsman känner sig skyldig att
gälda, men å andra sidan vet mästaren i åtbördernas
konst att yppa det överlägsna förakt han
vill låta påskina för himmelens tjänsteandar.
*
Herren frågade:
- Du känner Faust?
- Faust, doktorn?
- Ja, min tjänare.
- Ja väl, men på sitt eget vis!
Ej jordisk är den tokens dryck och spis,
han fylls av jäsluft, far i molnen gärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
